Aftonbladet – 13 december 1867, sida 3

a me a re An RT oo a bajonetter? Författaren till Försöket til r-len historisk utredning af roteringens uppkomst i ill Sverge uttalar den åsigt, att förklaringen till de anfall indelta armen varit utsatt för, ligger der uti, att den är ett palladium för svenska konungar dömets okränkbarhet. Emot denna åsigt måste på det lfligaste protesteras. Svenska folkets araktersfasthet, styrka och ordningskärlek är oberoende af indelningsverkets bestånd. Konungamåktens säkraste grundpelare är den på öfvertygelse, aktning och kärlek grundade tron på dess ;I nödvändighet, som det svenska folket städse hyst: w Ramlar denna grundpelare, så ramlar ock konungaI makten, i trots af armens bajonetter. De anmärkningar emot den indelta soldatens duglighet, som . skäl kunna framkastas, ärd icke många, men elicke destomindre betydelsefulla. Framförallt fin1, nas alltför många gamla och gifta karlar i ledet. It j En gämmal, åf tungt arbete i förtid böjd och ätyf 4 I nad kropp, kan icke i längden motstå ett fälttågs d otaliga mödor och strapatser. Inom kort skall -Ihan duka under, isynnerhet när längtan efter den trefliga kojan, efter hustru och barn hjelper till att UK den moraliska kraften. Det är I sorgligt att säga, men en gammal och gift soldat r, Jär den sämsta materielen mån kan draga med sig lut i fält. En ung, härdad och smidig kropp, ett lätt och bekymmerslöst hjerta, ett öga, som ej fördunklas af saknadens tårar, bilda den bästa krigsutrustIningen. Se på den unge preussiska soldaten med Isin treåriga tjenstetid, den friska lagetkransen t) kring hans panna talår bättre än alla teorier för Jungdomens störa företräde. Nödvändigheten af I gamla karlar i ledet, hvilken indelta armens officerare så gerna framhålla, är just ett bevis på systemets svaghet. Är den unge soldaten i behof af grånade kamraters stöd och uppsigt, så Har öfningstiden verit för Kort för att ur bonddrängen bilda en rask och sjelfständig knekt, då är; och förblifver han en rekryt, tilldess han efter talrika I möten kan räknas till gamla stammen. ) Hvad nu särkildt beträffar. den indelte infanteIristen, så kan icke nekas, att öfningstiden är för kort för att kunna bibringa honom den nu för tiden så nödvändiga välskjutningskonsten. I samma mån de djupa massorna försvinna, för att lemna Trum åt glesare formationer, och skjutvapnen förI bättras, måste anspråken på en ökad träffsäkerhet i handgevärselden höjas. En sådan säkerhet kan endast genom en oaflåtlig öfning utbildas och bibehållas; de korta mötena, med den mellanliggande långa hvilan; äro härtill alldeles olänipliga: Alltid i följdvaf den otillräckliga öfningstiden, kan icke heller den för underbefälet oundgängligt nödvändiga och betydelsefulla sjelfständigheten i förening med en rask beslutsamhet utbildas. Det kan under drabbningens gång hända att en underofficer, sedan alla officerare stupat) eller blifvit sårade, nödgas taga befälet öfver sitt kompani eller sin bataljon, eller detacheras på en vigtig punkt. Skall han då, i farans stund, kunna : fylla sin plats, så måste hans praktiska duglighet under fredstider vara föremål för vederbörandes största omtanka. i Alla dessa anmärkningar — så grundade de änt; må vara, måste dock träda tillbaka för den förebråelsen man med skäl kan göra indelningssystemet, att det framkallar och understödjer en minskad krigsduglighet hos officerarne. I brist på sysselsättning tillgripa dessa shart åtskilligå högst fredliga födkrokar. De blifva tandtbrukare, ingeniörer, m. m. hafva för det mesta stor familj, och skulle i händelse af krig, blott efter en hård strid med egna intressen, och betydliga ekonomiska förluster, kunna ila till fanan. , En ovanlig fosterlandskärlek och stor sjelfför-J sakelse erfordras, om familjfadern och affärsmannen i det afgörande ögonblicket skall förvandlas till hjelte. Vi vilja tro, att denna fösterlänidskärlek, denna mörsakelsg ej skall saknas. hos den svenska officeraren, men när en så dyrbar skatt som fosterlandets sjelfständighet står på spel, bör man icke blott räkna på öfvermenskliga dyg-1 der utan äfven på menskliga svagheter. Glömmasbör icke heller, att officerarnes tid-så mycket tages i anspråk af den sysselsättning de flesta utom tjensten sig förskaffat, att eo nåje stund på dågen återstår för militäriska stu-j ier. 1 Inom den preussiska årmån samlas officerarne af alla grader flera gånger i veckan, för att hålla och åhöra militäriska föredrag. Hvarje nytt fölttåg inom de civiliserade armåernas krets, är för dem en välkommen anledning att utvidga sina kunskaper — med kartän i handenifölja de de stridande armeernas gång, härförarnes framgångar och fel underkastas en noggrann kritik och innan den sista kanonen tystnad, har den preussiska armen tillegnat sig alla de nya rön och erfarenheter, hvartill striden gifvit anledning. ; Finnes samma ifver, samma: vettgirighet inom indelta armen och om den icke finnes, kunna vi då vänta att i afgörandets stund ur dess led skola framträda anförare, fullt jemförliga med fiendens? Om den indelta styrkan såsom stam, såsom cadre för en genom folkbeväpning bildad här bibehålles, så måste officerarne och underofficerarne genom en ofta återkommande garnisonstjenstgöring, genom diverse kommenderingar — och examina i såväl praktiska som teoretiska kunskaper vid alla befordringar, vänjas vid, att mera uteslutande egna sig åt den bana de sjelfva valt, och hvilken lika så litet som något annat här i verlden finner sig väl af delade krafter. Öfvergående till kavalleriet, våga Vi påstå, att blott ett värfvadt och garnisoneradt kavalleri kan blifva fullt krigsdugligt. Man glömmer allt för ofta att hästen icke är någon maskin som med sporrarna sättes i gång och stoppas med tyglarna, utan en lefvande organism, hvilken blott genom n fortsatt öfning kan blifva iståndsatt att uthärda större ansträngningar och att motsvara alla anfordringar. — Skall hästen kunna visa en verklig och väraktig duglighet, så måste dess kraft under omsorgsfull skötsel och utfodring, gradvist och naturenligt utvecklas. Dag från dag måste anfordringarna stegras, om man vill att hästarna icke flämtande och Petäckta med svett, utan i god anda, skola hinna målet. Inom de flesta armåer, isynnerhet i den österrikiska, underkastas hästen en dylik systematisk be-s håndling. Men huru går det härmed till vid detindelta kavalleriet? f a ev RE GA RR RR AR d d Med undantag af en liten tid på året, är num-h merhästen, åtminstone hvad dess dagliga skötsel. beträffar, fullkomligt undandragen officerar-n nes uppsigt. Den är öfverlemnad åt en medb hästdressyr och hästskötsel obekant bonde, dess!n utfodring ledes icke af rationella grundsatser, den s rides sällan eller aldrig, åtminstone icke systema-)b tiskt, och underkastas en lika så olämplig — som n skadlig gödning i ett mörkt och qvaft stall. —Ig Kan man på detta sättet vinna kraftiga, härdiga n och väldresserade hästar? Vi tro det ej. Arabens säger att fettet och stillaståendet äro hästens s värsta fiender, Alla verkliga hästkännare och ryttare skola säkert dela denna åsigt. Kommerlh det indelta kavalleriet ut i fält, så är det mers än troligt, att hästantalet snart reduceras till hälf1: ten. Den ovana dagliga ansträngningen och bivuafc kerna, skola döda flera hästar än de fientliga ku-n lorna; si Ryttarne åter, såväl officerare som manskap, o kunna icke under en kort, af: en långvarig hvila afbruten öfningstid, utbildas i likhet med de öf-t) riga armåernas kavallerister. — Under de kortalk mötena och exercissqvadronerna kan ej det mål uppbinnas, hvarje kavalleri bör hafva för ögonen, nemligen att så mycket som möjligt göra sigln oberoende af terrängen. Ställ den indelta ka-ly valleristen framför en å, en bred graf, en häck e eller dylikt, och i de flesta fall skola häst och f: ryttare vända om för att om möjligt kringgå hindret, i stället för att med ett raskt beslut öfvervinna detsamma. Om detta är förenligt med full I krigsduglighet, öfverlemnas åt hvar och ens sunda få omdöme. De yngre officerarne undergå visserli1: gen en längre kurs i ridning (fastän Sverge icke eger en central ridskola); men är den afslutad, så anses de vara fulländade ryttare och hvila på sina 17 lägrar. All vidare öfning och utbildning i yrket fc öfverlemnas nu åt hvar och ens ambition, fallen3 het eller godtfinnande. tr Den äkta ryttareeller såsom engelsmännen sär st ga sport,-andan, kan icke på detta sättet blifva! m en framstående egenskap hös det svenska kavalle7: wviat T)avtill aävfrirdraådg frän ond Nk hes