Aftonbladet – 12 december 1867, sida 3

ett par hundra åhörare, hvaribland många damer, infunno sig, bevisar det sorglösa lynnet hos Kalkuttas invånare. Vid slaget kl. 9 började musiken sitt God save the Queen, hvarförutan engelsmannen hvarken kan öppna eller i regeln sluta en konsert. Alla åhörare reste sig från sina platser och det gjorde ett festligt intryck att under stormen och det piskande regnet höra den välbekanta musiken och de lojala åhörarne dertill! Huset är blott bygdt af trä och betäckt med zinkplåt. För regn och storm var det alldeles icke inrättadt. Regnet trängde ock genast genom taket och parterren skingrade sig i midten. Detta oaktadt gick operan lugnt fran stapeln; ängsligt blickade impressarion tid efter annan åt taket och dörrarne, om stormens tjut icke slutligen ville ge efter, men med hvarje ögonblick blef det häftigare. Det brusade, rasade, hväste; en och annan zinkplåt började skramla; stormen for fortfarande genom huset; kulisserna vacklade, och midt i Miserere, förstummades musiken för stormens tjut. Nu gällde det att komma hem. På hyrvagnar och palankiner var ej att tänka; lycklig den, som hade egen vagn! Några behjertade min sprungo till fots i stormen; ända till knäna vandrade de genom vatten och smuts, många lyckades det att komma hem, andra, som bodde längre bort, måste snart taga sin tillflykt i något räddande hus och kommo andra morgonen förstörda till sina oroliga hustrur och barn. Operahuset blef starkt medtaget; en delaf taket instörtade, under det konstnärerna ännu ängsligt väntade på teatern. Men ännu värre gick det en annan, på meidanen, Kalkuttas stora öppna gräsfält, uppförd engelsk teater. Följande morgon stod ingen bjelke qvar derstädes; det var en hög af spillror, och zinkplätame lågo kringströdda på en mils omkrets på meidanen. Dock kommo: fyra menniskor, hvilka i ögonblicket af teaterns sammanstörtande sofvo, likvisst med lifvet deriran. Nu tillbaka till natten mellan den 1 och 2 November. Stormens häftighet ökades stundligen. Mot klockan 10 började man öfverallt i husen att barrikadera eller fastspika dörrar, jalusier och fönster. Der detta var försummadt hade på sina ställen 3 till 4 man all möda för att mot stormens raseri hålla tillbaka en dörr eller ett fönster, utan afseende på de klingande sönderslagna glasskifvorna och de blodiga sönderskurna händerna. Här bortslet stormen en dörr, der altanen från ett tak; der sammanstörtade en staillbyggnad och begrof. vagnar och hästar under sina spillror. Husen darrade under de häftiga vindstötarne, och ofta tittade man på klockan för att se om den långa, ängsliga natten ännu icke vore förbi. Strax efter klockan 2 syntes ovädret något lugna sig; stötarne voro lika häftiga som förut, men uppehallen voro längre. Mot klockan 4 på morgonen tystnade stormen, och man började öfverräkna -den skada man hade lidit. -Såsom det ofta förekommer i de indiska farvattnen, iakttog man, att flera af de starkaste vindstötarne voro åtföljda af blixtlika ljussken, utan att dock något äskan motsvarande buller lät förnimma sig. Pa morgonen lyste solen så vänligt på palatsernas stad, som om ingenting Tförefallit. Hvar och en hastade ut till fots, till häst och i vagn för att betrakta olyckan, som stormen förorsakat. Men hvilken förödelsens styggelse! Gatorna öfversådda med döda kråkor, byggnadsspjelor, takspån, de flesta träden, deribland 3 till 4 fot tjocka, uppryckta med rötterna, icke ett hus utan sönderslagna fönster eller andra skador. The river police (Flodpolisen) rapporterade redan nästa morgon att öfver 600 menniskor hade omkommit på floden; ;16 cargobåtar, 384 flodbåtar från det inre af landet, största delen lastade med kaffe och ris, voro redan veterligen förlorade. Många fartyg voro betydligt skadade och måste i dockorna för att repareras. Ett par fartyg äro helt och hållet splittrade. Trupptransportfartyget Euphrates, destineradt till Abyssinien, kom på und. Hela skadan är ännu alls icke uppvifven, då ännu mångfaldiga fartyg saknas i bengaliska viken. I hinduqvarteret äro tusen hyddor splittrade och ett oräkneligt antal menniskor derunder döda och begrafna; jernbansstationsbyggnaden i Sealdah blef beröfvad sitt tak, hvad sjelfva cyklonen 1864 ej hade förmått; flera waggoner blefvo ryckta urskenorna. En lycka var, att taket på det närliggande hospitalet höll stånd; men det var alltid förskräckligt nog, att stormen dref det kalla regnet in i de af 369 sjuka upptagna bäddarne. En den 8 Nov. utgifven polisrapport sammanställer härjningarne sålunda: i staden äro 109, i förstäderna 285, på floden 622 menniskor omkomna, således tillsammans 1016, till trefjerdedelar män och blott 54 barn. staden och förstäderna sammanstörtade 173 stenhus, 4083 hyddor med tegeltak och 25,148 hyddor med halmtak instörtade eller bortförda. Telegrafen är naturligtvis på många mils omkrets förstörd. Huru vidt stormen rasat, ir derför ännu obekant. En lycka var, att stormen denna gäng måste kämpa mot eben ;tvi hade eljest upplefvat en lika förskräck. ig förstörelse på floden som år 1864. Man säger att risskörden är mycket skadad; il alla händelser är det upplagda förrådet till största delen förderfvadt. Intet under, att riset plötsligt stigit från 1 r. 12 a. till 3 r. Det är dock att hoppas att farhågan är öfverdrifven; skördarne stå ännu utmärkt vackra och priset har åter måst falla. Till 3r. och med alla förluster hade man att befara en stor hungersnöd. All verksamhet är paralyserad; hvar och en har händerna fulla med undanrödjande af de lidna skadorna. Väderleken är sedan dess så blid som om den efter denna förskräckliga natt vill vederqvicka och återupprätta allt, och man motser nu de vackra, ! friska vintermånaderna, hvilka vi hoppas snart skola låta oss förgäta hvad vi lidit.