Aftonbladet – 12 december 1867, sida 3

En fattig Enka, om är moder till 8 barn, vänder sig till sina bättre lottade likar med en bön om hjelp. Hennes man har för ett år sedan lemnat det jordiska, och det enda arf han lemnat efter sig är alla dessa barn. Måtte någon lyckligt lottad familj, som eger allt till lifvets behof, behjerta hennes nöd samt bispringa henne och hennes 6 hemmavarande barn och en 78-årig moder, hvilken hon äfven har att försörja. Gifven henne en liten hjelp till hyran, emedan hon nu eljest med sina barn blir husvill. Ton har sjelf sett bättre dagar; derföre är det så mycket hårdare att behöfva vända sig till andra menniskors medlidande. Men i den tanken att det inom ett kristet samhälle finnes personer, som behjerta ordet: Hvad I hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven I ock gjort mig, afbidar den bedröfvade modren med oro huruvida någon menniska vill fästa sig vid dessa rader och låta menniskokärleken förmå sig att taga närmare kännedom om den nödlidande familjens förhållanden eller lemna ett litet bidrag å Aftonbladskontoret vid Mynttorget, der närmare underrättelser erhållas.