Aftonbladet – 12 december 1867, sida 2

näsvis varelse, som jag gifvit tre tum kallt stål mellan refbenen... Men polisen här ilandet är fasligt misstänksam och lättretlig af sig, och om jag inte vill låta arrestera mig, så måste jag skynda mig att komma öfver gränsen. Nå, hvad är det då som håller er qvar? Ni. En blixt af passion flög öfver. Christines stolta anlete. Hastigt tog hon upp ur sin ficka ett visitkort, skref derpå madame Esteves namn och adress och sade till markisen: Se der! Skynda er öfver sjön och bege er direkte till Frankrike, Der skall ni i närheten af Döle finna ett fruntimmer som skall mottaga er, och ett hus, der ni kan invänta min ankomst. En timme derefter hade man förlorat alla spår efter markisen, och inom loppet af trenne dagar lemnade madame de Brevillan baden i Aix, Markisen bodde nu hos madame Esteve, i det rum, som man förr hade upplåtit åt Guillaume. Fjortonde Kapitlet. Som man torde erinra sig, hade öfverstens dotter icke glömt sin mor. Hon talade ofta om henne. Ehuru Christine aldrig hade sys selsatt sig med henne annat än på några få mellanstunder, hade dessa dock ett behag, som lifligt inverkade på detta barnsliga hjerta. Äfven Guillaume å sin sida hade icke förlorat minnet af dem. Alice gjorde sig alltemellanåt underrättad om den resa, som hennes mor sades ha företagit, och frågade när hon skulle komma tillbaka. På denna första fråga följde sedan flera andra. Om den arme fadern hade blifvit genomborrad af tusende pilar, skulle han ej kunnat lida mera plågsamma Bäst var inguknaddb barnet. En häftig