Aftonbladet – 11 december 1867, sida 3

b de är blivit 1 sin helhet Iullgjorda, maste denn -Ihrr Dickson komp:s ansökan, såsom stridand emot gällande Jag och författning, betraktas h . Itillkommit antingen af okunnighet eller oförsynt het och lemnas utan afseende. . I sammanhang med berörda ansökning göre: len framställning, som hrr Dickson komp. anse linnebära full säkerhet derför att skogsåverkar Iskall upphöra, utloivande?, i händelse konun gens befallningshafvande ej skulle anse deras I framställning tillfyllestgörande, sitt ?gillande? a I hvarje förslag, som i dylik riktning af konun: gens befailningshafvande kunde komma att fram: ställas. Detta förslag synes vid ett ytligt be traktande förtjena någon uppmärksamhet; men hela nyttan af dessa frivilligt åtagna förbindelser, förutsatt att de ärligt uppfyllas, bestär deruti, att uti de socknar, hvarest afvittringen är afslutad och der kronoparkerna på alla sidor omgifvas af skattemark, kontrollen öfver afverkninfen i någon mån underlättas genom de utlofvade förteckningarne på personer, hvilka för hrr Dickson komp. fälla eller afforsla timmer; dock torde äfven i detta afseende dessa förteckningar eller uppgifter lända till ringa nytta, emedan virkesleverantörerna ej sällan åt andra personer bortackordera huggning och forsling af en del eller hela det parti, derom leverantörerna träffa aftal med sågverksegaren. — Uti de oafvittrade socknarne äro förslagen af alldeles ingen nytta eller fördel, enär det uti dessa eocknar, hvarest, enligt nu gällande stadganden, ingen atverkning, jordegarnes oundgängliga husbehofsvirke , undantaget, får ega mm annorlunda än efter utstämpling, ej kan för jägeritjenstemannen uppstå någon svårighet att skilja det åverkade virket från det lofligt huggna, då ju allt lofligt virke skall vara försedt med kronans märke. Vid tal om dessa socknäår kan jag icke underlåta att i förbigående anmärka det förhållande, att inom 6:te och 7:de revieren Baggböle sågverksegare, ehuru de inom dessa revier icke ha någon skogstrakt, öfver hvilken de ega att uteslutande disponera, hafva under vanliga fällno ngstiden anställde en mängd så kullade skog: vaktare, och att irom dessa revier isynnerhet under de senare åren en till det yttersta drifven oloflig skogsåverkan egt rum. Jag viil ej påstå, att anställandet af vaktare utafskogar, deröfver man ej har någon dispositionsrätt, och åverknin-. garne stå i något sammanhang med hvarandra, utan anför endast det kända och, om så behöfves, mer än väl bevisliga förhållandet, att en stor del af det timmer, som inom förenämnda revier tagits i beslag, dessförinnan varit försedt med enahanda märke som det, hvilket vid Baggbvöle sågverk begagnas, och att någon förveckling vid timmerhandeln? inom dessa revier mig veterligen icke uppstått eller under närvarande förhållanden bör uppstå, för så vidt nemligen icke hrr Dickson komp. med förveckling vid tvimmerhandeln? afse det, att jägeritjenstemännen, sin pligt lizmätigt, taga 1 beslag olofligen afverkadt virke. Såsom ytterligare bemötande af hrr Dickson komp:s förslag till hämmande af skogsåverkan, åberopar jag innehållet af mitt till skogsinspektören i Norroch Westerbottens län den 24 sistlidne Augusti afgifna betänkande och förslag, hvilket härjemte i afskrift bifogas, och anserjag mig, på grund af hvad jag anfört såväl uti besörda memorial som i detta mitt yttrande, böra vördsamt hemställa, det hrr Diekson komp:s nu ifrågavarande skrifvelse i sin helhet icke må till någon eder åtgärd föranleda. Jägmästare-expeditionen i Umeå den 21 Oktober 1867 Konungens befallningshafvandes resolution med anledning af hrr Dickson Comp. framställning lyder sålunda: Konungens befallningshafvande har öfvervägt detta mål, och vidkommande först ifrågasatt utsyning denna höst å kronans skogar af 120,000 sägtimmer till fyllnad i sökandenas behof af timmer vid deras egande sågverk i Baggböle och Husum, så och då så beskaffad utsyning icke är förenlig med föreskrifterna i k. förordningen den 1 December 1865 angående utsyning och försäljning af skogsalster i Stora Kopparbergs län och de norrländska länen, finner konungens befallningshafvande framsiällningen derom icke kunna bifallas, desto mindre som det sågtimmer, som i etadgad ordning detta år utsynats vid de vattendrag, efter hvilka sökandena flotta sitt timmer, varit vid tvenne särskilda auktioner utbjudet till försäljning, utan att antagliga anbud derå kunnat erhållas. Beträffande sedermera sökandenas förslag till åtgärder till förekommande af oloflig skogsåverkning, så och enär, om äfven samma förslag skulle leda till det dermed åsyftade ändamålet, hvilket icke synes troligt, på K. M:ts nådiga pröfning nu är beroende en från riksdagen inkommen underd. framställning om vidtagande af åtgä.der för utöfvande af kontroll öfver afverkningen af skog från kronans marker i de norrländska länen, anser konungens befallningshafvande berörda förslag icke föranleda till någon åtgärd. Jägmästaren Hedströms i skrifvelsen till konungens befallningshafvande åberopade framställningar till skogsinspektören i länet anse vi oss äfven böra här meddela. Den lyder som följer: Att skogarnes bevarande och noggranna värd i de norrländska länen utgör ett högst, om ej det vigtigaste, beting fördessa provinsers bestånd och framtida förkofran, är en redan både känd och erkönd sak. Det torde ej heller vara behöfligt att vidare orda, hvarken om de oerhörda förluster för kronan och förderliiga följder för befolkningen den pågående skogssköflingen vållar, eiler om sättet, hvarpå åverkanssystemet i så oroväckande grad utbildats, och hvarest den derifrån härflutna vinst till det mesta stannar, men torde böra omnämnas, att dessa skogsåverkningar i hög grad förhindra, om ej. omöjliggöra, införandet af en ordnad skogshushållning. Averkningarne härleda sig naturligtvis från den fördel enskilda personer finna vid att åverka. Denna fördel består deruti, att åverkadt virke antingen helt och hållet utan afgift el!er ock för en helt ringa penning kommer honom till godo. Attsådantkan inträffa, förvånar ej den, som eger kännedom om hvilka stora svårigheter, som under nuvarande förhållanden uppstå vid att på sådana vidsträckta : skogstrakter, som här förefinnas, dels upptäcka : allt det virke, som åverkas, och dels att kunna behålla det, som för K. M:ts och kronans räkning blifvit i beslag taget. Några få exempel torde närmare upplysa om förhållandet. Så inträffar ej sällan, att revierförvaltaren under sina kontrollresor upptäcker, att nägra hundra träd : blifvit än här och än der å kronan tillhörig mark åverkade och erhäller af bevakaren den upplysning, att under dennes vistande inom annan del af det vidsträckta bevakningsområdet föröfvades frågavarande åverkan, hvarvid virket bortfördes till något närbeläzet vattendrag, der det stuckits ander isen eller nedkullrats i en öppen fors, tilll: följd hvaraf detsamma blifvit oåtkomligt för stämpling. Vid vårens ankomst följer timret med floden, blifver sammanblandadt med virket från skattemark och — är för kronan förloradt. Eller då på lastageplats ledande allmän väg en mängd skogseffekter anträffas, såsom bjelkar, sparrar, plank, tjära m. m., forslade af för tjenstemannen obekant folk, då måste, af brist på juridisk bevisning, detta jemväl få passera, eburu man oftast hyser moralisk öfvertygelse, att dessa skogseffekter äro olofligt åtkomna. Vidare till exempel, om ett ej obetydligt parti skogseffekter äro i beslag tagna, de utbjudas till försälj ing på offentlig auktion, spekulanterna öfverenskomma att bjuda en helt ringa penning och sedan dela rofvet, motsvara anbuden endast i någon ringa mån effekternas värde, nödgas kronan antaga :. desamma, ty i annat fall riskeras, att det allra mesta går helt och håller förloradt, emedan en del virke g:r med isen cch största delen kommer vanliga fall helt osksldigt att medfölja annang flottning. Har kronans och den enskildes virke en gång på så vis blifvit sammanblandade, gifver erfarenheten vid handen, att det icke utan alltför stora kostnader åter kan särskiljas, då några för detta ändamål lämpliga åtgärder icke blifvit anbefallda