Aftonbladet – 11 december 1867, sida 3

Frankrike måste bibehålla Rom at . påfven, för att genom honom utöfva inflyf tande på de 200,000,000 katoliker i alla länder. I ordningen följde nu kammarens vice1 president baron Jerome David. hvilken såsom ; lifrig bonapartist försvarade den andra exr I peditionen till Rom och ansåg den franska 1 L ockupationen af det romerska området böra fortfara. Slutligen erhöll statsministern Rouher ordet. I Han karakteriserade och försvarade interven-tionen i Rom ur moralisk, religiös och social Isynpunkt. Han angrep skarpt och på ett iroIniskt sätt Garibaldi, framställande hvilken religion denne skulle ha satti stället för den I katolska, samt förklarade, att det italienska I kabinettet visat sig uppriktigt till slutet af lAugusti; men derefter hade det sett genom fingrarne med revolutionen och till och med varit medbrottslig i denna. Frankrike gick till Rom för att qväfva revolutionen; hade denna segrat, skulle hon ha höjt sitt hufvud i Florens, och derefter skulle ordningen ha kommit till Paris. De franska trupperna skulle stanna i Rom så länge påfvens säkerhet gjorde deras närvaro nödvändig. Säkerhet betydde icke endast yttre lugn. Frankrike ville också ha säkra garantier af Italien. Italien skulle aldrig taga staden Rom med väld (stormande bifall). Pa samma gang skulle doek den franska regeringen befästa Italiens enhet. Båda måste stå i jemnbredd med hvarandra. Ministern tillbakavisade vensterns interpellation. Hvad Chesnelongs (majoritet ens) interion angick, så visade de af regeringen afgifna förklaringarne, att en gemensamhet i i äsigter rådde mellan henne och kammaren (bifall). Kammaren borde derföre gifva regeringen ett förtroendevotum, och majoriteten skulle framförallt sörja för, att någon splittring icke uppstod inom densamma. — Härefter gjordes en stunds uppehåll i diskussionen. När den äter bö förklarade Rouher, att då han yttrade att de franska trupperna kulle stanna i Rom så länge påfvedömets rhet kräfde det, hade han med ordet Rom velat beteckna det nuvarande påfliga områdets integritet (starkt bifall). Efter statsministern tog Jules Favre ordet, för att göra regeringen den rättvisan, att hon denna gäng afgifvit en bestämd förklari Men det var ett chimeriskt företag att på samma gang vilja upprätthålla päfvens verldsliga makt Joch befästa Italiens enhet. Ockupationen skulle således fortfara. — Chesnelong anmälde, att den interpellation, som han och andra medlemmar inlemnat, blifvit atertagen. -— Berryer beklagade detta beslut och önskade, att kammaren skulle taga fasta på statsministerns förklaringar genom . att hänvisa denna interpellation till regeringen — Rouher invände, att kammaren bäst skulle ådagalägga sin samdrägt med regerin: gen genom att öfvergå till dagordningen i anledning af Jules Favres interpellation. . Detta skedde också med en majoritet af 237 : röster mot 17. ENGLAND. Den 3 dennes på aftonen hölls i Cam-l: bridge Hall i London ett möte af franska demokrater, på hvilket man diskuterade de : senaste händelserna i Italien, hvilka gåfvo:; anledning till skarpt klander mot franska regeringen och I sar Napoleon, samt uttryck 1 af liflig sympati för Garibaldi. 1 Ett möte i motsatt syftning hölls följande afton i S:t James Hall af katoliker till så stort antal, som salen möjligen kunde rymma. Orkebiskopen i Westminster doktor Manning 1 de ordet. Utom ordföranden talade bi-: skopen i Southwark doktor Grant, lord Den-l4 bigh m. fl. Det faller af sig sjelf, att påf-li ven och hans regering upphöjdes till skyarne och att garibaldianerna utmålades med så : svarta färger som möjligt. Lord Denbigh jemförde dem till och med med inbrottstjufvar och skälmar. NORD-TYSKLAND. Finansministern har för preuss terade-kammaren framlagt ett lagförsla godkännande af de med de afsatta furstarne träffade öfverenskommelserna. Som man påminner sig gjorde utskottet i fr om 60millionerslänet, på Twestens proposition, sitt bifall beroende af framläggandet af dessa : öfverenskommelser och den lagliga sanktionen af de utgifter, som de skulle förorsaka skatt-!: kammaren. Framläggandet af ifrågavarande lagförslag utgör en seger för den liberala majoriteten; den lyckönskar sig till ännu en sådan genom justititeministern grefve Lippes afgang, sedan denne statsman gjort sig särdeles impopulär . förmedelst sina förföljelser mot kammarens ledamöter. Hans utrop: Ve den, som skulle : våga anklaga kassationsdomstolen för att ha underkastat sig någon guvernemental påtryckning,, har vändt sig mot honom sjelf, anmärker tidningen. Han skall icke mer hota nationens representanter. Det påstås, att grefve Lippes afskedsansökan skall ha blifvit ingifven på yrkande af kejsar Napoi; leons minister vid hofvet i Berlin. KreuzZeitung håller emellertid god min och framhäller såsom en stor förtjenst hos den afgängne ministern, att han alltid bemödade sig till disciplinens upprätthållande och förstärkande inom sin domvärjo. Med sitt sista ord i kammaren, yttrar tidningen, trädde han nyss inför landets högsta domstol — ett ärofullt slutord för en afgående justieminister. Den nye preussiske justitieministern, dr Leonhardt, anses en skicklig embetsman och jurist; han är förnämste skaparen af den berömligt bekanta hannoverska rättegängsordningen. Hvad hans politiska riktning angår, säger Neue Freie Presse, så ut-; gaf han sig ända till den stora omhvälfningen förra året för en af den preussiska politikens afgjordaste motståndare, men har dock sedermera, då welferherrligheten gick till ända, såsom redan synes af hans närvarande höga ställning, obetingadt slutit sig till Preussen. . Efter ett sådant renegatväsen är mannen pu ett viljelöst verktyg för den herrskande: eliquen. I SYD-TYSKLAND. I Badens deputeradekammare har på föranledande af en motion af Eckardt enhälligt mot tre röster beslutit ingå till storhertigen med en adress om att redan vid denna landtdag ett lagförslag måtte förelägga angående civiläktenskapets obligatoriska införande och sockenbokföringensöfverlemnande åt särskilda tjenstemän af borgerligt stand. ) ÖSTERRIKE. Enligt Fremdenblatt är ett cartelfördrag mm Aaaonmtivarae utlamnanda 4 hana mal I