händelser både till sjös och lands inträffat unde denna svåra storm. Mot slutet af veckan har vä derleken varit temligen blid. I dag ha vi dock — 14 grader. — Ovanlig fruktsamhet. Bonden Jonas Peter Andersson i Vestra Agebo, Madesjö socken, i Södra Möre härad af Kalmar län, har et kokreatur, som under de senast förflutna trenne åren framfödt icke mindre än 7 kalfvar. En kränkande uppmaning till välgörenhet mot Finland har nyligen blifvit publicerad af det i Ryssland utkommande bladet S:t Petersburger Zeitung. Vi intaga den här, efter den af Finlands Allmänna Tidning för den 29 Nov. deraf meddelade öfversättningen. Den är af följande lydelse: I närvaro af den alltmer växande nöden bland Finlands befolkning gör sig ock i S:t Petersburg välgörenhetssinnet hos Nevastadens invånare åter gällande. Från de mest olika håll har den frågan uppkastats, huru man på varaktigaste och ändamålsenligaste sätt kunde afhjelpa det hjertslitande eländet. Att i sjelfva verket hungersnöden inom det år för år förskräckligt hemsökta landet nått en höjd, hvilken stadsinvånaren knappast kan föreställa sig, intyga till och med de sparsamma underrättelser, som genom den dervarande pressen komma oss tillhanda. De osmakligaste och skadligaste mjölsurrogater utgöra födoämne för hela distrikter, öfvergifna menniskobostäder och på öppen landsväg ihjälhungrade menniskor figurera såsom cn stående artikel uti berättelserna från de särskilda socknarne. De olika, också här på orten diskuterade, förslagen till anskaffande af bättre brödsurrogater och till höjande af de finska förvärfsmedlen, genom begagnande af den finska graniten, kunna väl svårligen, så vidtutseende för framtiden den senare iden också är, betraktas såsom motsvarande det närvarande behofvet. Här kan endast ett rikligt materielt understöd, vare sig i pengar eller i näringsmedel, hjelpa. Väl är det sannt, att det städse ånyo på vår dörr klappande behofvet minskar hos oss Peredvilligheten att gifva; väl är det sannt, att arten och sättet för bönen och tacken utöfva inflytande på oss — men hvem, hos hvilken välgörenheten är en sak för hjertat, och icke för beräkningen, skall derföre, att den nödlidande saknar den rätta takten, afhålla sig från att understödja? Och dock är det för närvarande ett ofta hördt påstående, som man framhåller till svar på hvarje anhållan om understöd för finnarne att det är ett otackgoistiskt folk, det fin: folket, åt hvilket det ej lönar mödan att gifva något. Men den som ännu har ett hjerta för verklig nöd, den för hvilken gifvandet är ett behof och icke ett tvång, må i sin tillvaros sorgfria behag, vid sina mångfaldiga anspråk på beqvämlighet och lyx, ihågkomma dem, för hvilka det dagliga brödet i ordets fullaste betydelse tyckes för ögonblicket utgöra lifvets högsta goda. Visserligen kommer från samma håll, hvarifrån redan i fjol impulsen till insamlingarne för Finland utgick, också, under loppet af denna vinter . en kollekt att öppnas; men dermed är ej tillfyllest gjordt. Huru många återstå ej, till hvilkas dörr desse insamlare icke komma, huru många, hvilka en sådan form för understödet ej behagar. För närvarande finnas i S:t Petersburg 14 klubbar om hvarje af dem ville tillställa en aftonunder hållning, en bal eller en konsert för de nödlidan-: de, och om vi anslå endast till 200 rubel inkom; sten för hvarje afton, så skulle detta gifva en sum. ma af 2800 rubel. Liksom slutligen denna tidning : är beredd att emottaga gåfvor för nämnde ändamål, kunde äfven pressens öfriga organer vända l! sig till sina läsare, och vi hafva den fasta öfver-tygelsen, att en sådan uppmaning icke skall göras förgäfves. Emot denna förnärmande uppsats nedlägger Finlands Allmänna Tidning följande protest: Det är icke med en känsla af glädje öfver den erbjudna hjelpen, som vi kunnat genomläsa de anförda en. Vi hafva sna rare läst dem med förvåning öfver ett sa närmande sätt att behandla ett helt fo hos en af den ryska hufvudstadsp ganer, förkämpen för den tysk nens rättigheter inom kejsardömet, samt med förtrytelse öfver att måhända blifva föremål för en välgörenhet, grundad på en sådan upp, maning. Det är sannt, att värt folk åter. hemsökts af ett mi tår och att det li-. der brist; det är också sannt, och har aldrig ; förnekats, att detta land under föregaende. nödår fått emottaga rikliga understöd från det stora rike, under hvars mäktiga spira det lyder; men hvad som icke är sannt, utan framstår endast såsom en grof smä-7 delse mot det finska folket, är att detsamma någonsin har klappat taktlöst och tiggande, på någons dörr, samt att det återgäldat de erhållna gafvorna med egoism och otack. Om det blifvit förunnadt detta samma land, att hushålla med egna tillgångar och sörja för egna behof; om dess representanter och styrelse vidtagit åtgärder, som direkte syfta på landets ekonomiska bestånd och som icke ens skulle kunnat genomföras, om dermed någon annans rätt blifvit kränkt — är detta egoism,, och hvad har tack-t samheten dermed att skaffa? f För vår del kunna vi alls icke inse, hvad t med den finska otacksamheten och taktlös-i heten i detta fall menas. Då S:t Petersb.1 Ztg yttrar sig missbilligande öfver de spar-(1 i l samma underrättelserna i landets tidningar, angående nöden, ligger deri ju ett erkännande af att det icke är dessa tidningars afsigt, att genom upprepade meddelanden framkalla en välgörenhet, som endast hade deras en-l1 trägenhet att tacka för sin tillvaro. q Vi bedja i stället att få anm j S:t Petersb. Ztgs egen sanningskärlek och4 rättvisa, då bladet — oaktadt det, så ilf måste antaga, läst ett nyligen hö l gånget bemötande af vissa petersburgska tid-, 1 t 1 ningars öfverdrifna skildringar af tillstandet här i landet, hvilket bemötande några bland dessa tidningar funnit sig föranlatne att atergifva — upprullar för sina läsare en tafla, sammansatt af de dystraste färger. Tänker bladet att ändamålet helgar medlen, och tror dess redaktion, att det är genom att på ena sidan uppväcka hat och misstroende, samt på den andra förakt och ett konstladt medlidande, som åt det finska folket kan räckas en hjelpsam hand? i Vi hafva hvarken rätt eller lust att afslå hvad åt våra hungrande landsmän erbjudes — af godt hjerta; vi äro öfvertygade om att detta skall af dem tacksamt emottagas och erkännas; men vi tilltro oss icke för mycket, då vi säga, att gåfvor som samlas under kränkande tillmälen och gifvas med förakt — aldrig kunna göra anspråk på tacksamhet, ifall de också måste emottagas. Vi tillskrifva också icke S:t Petersburgs stora och rättänkande publik dylika känslor och bevekelsegrunder, i fråga om en nation, som icke gjort sig deraf förtjent; utan vi rikta våra ord endast och allenast till den tidning, som icke blygts att göra renheten till en täckmantel för skadeglädjen och — förtalet. I Ra