Aftonbladet – 11 december 1867, sida 2

der det hon talade, och satte den derpå i sitt koapphål. Jag ger inte någonting för inte, sade han; ?men nu anser jag mig ha fått min betalning, och ni skall ha eummean vid middagstiden.? Några steg från hotellet blef hen varse markis Binigali, som smög eig undan i et: hörn, lik en person som står på lur. Jo, jo, sade herr de Sarelay till sig sjelf, ?min instinkt bedrog mig ieke. Det är en själ af smuts i en kropp af marmor.? Ett ögonblick derefter var hän hemma hos gig och inlade ett paket, som han omsorgsfullt förseglade. Då han på om laget hade skrifvit madame de Brevillars namn och adress, gjorde han en åtbörd som då man tvår sing händer. ?Nu tror jag att vi kunna vara qvitt ! sade han halthögt för eig sjel.