Aftonbladet – 11 december 1867, sida 2

sig nu till er med bön att ni måtte hjelp: dem ur deras förlägenhet. E-t hjerta ha helt plötsligt käat sig rördt. Sätt i sådar fell upp er lista, så skola vi gå och besökt dessa olyckliga.? Christine skakade på hufvudet. ?Ack, det är inte bär fråga om hvarker spetsar eller klädningar?, sade hon. ?Spetsai och klädningar kunna vänta; men en spel skuld väntar inte.? Har ni spelat ?? En skugga for öfver Christin.s ansigte, och hon slog ned ögonin för Raouls blick. ?Vänta, så skall jeg säga er allt, stam. made hon. ?Allt?? svarade grefven med en omärkli anstrykning af ironi i sin ton. Ni vet då inte att jag har en riktig förskräckelse för förtroenden?... ena sidan är det alldeles onyttigt, och å den andra i högsta grad genant. För min del är jag no; stor egoist för att enständigt bedja er att tiga.? Som ni behagar, sade madame Bråvillan och bet sig i läppen. Men om jag inte vill bereda er ledsnaden af en berättelse, är det en sak jag begära er vänskap.? Oeh det är?? Endast det sista kapitlet i romanen. Eno siffra är alldeles tllräcklig.? En glädjeblixt lyste i Christines ögon. b Och ni blir inte ond på mig?? yttrade on. Såvida det inte öfverstiger hälften af min förmögenhet, skall jog i alla bärdelser ferblifva er gäldenär.? Nå, nå, nu skenar ert ädelmod allde:es bort med er.? Det är för att lemna er tillfälle att bereda mig en öfverraskning,.. Jag lyssnar.? PSextitusen francs äro aldeles tillräck liga. Och ni kan göra en sådan affär af en dylik bagstell!... Ni behandlar mig som en procentare, min nådiga.? Grefven steg upp, tog ur Christines hän der en blomma, gom hon hade afbrutit un