Aftonbladet – 11 december 1867, sida 2

— Verldsexpositionen. Uti en korrespondens till Morgenbladet, daterad Paris d. 29 Nov., skrifves bland annat: Det har gått å raskt med vår inpackning, att vi nästan äro färdiga, och det skrifves och telegraferas nu ifrigt efter fartyg) att föra sakerna hem igen. Vår kommissarie har erbjudit sig att leverera alltsammans i Havre mellan den 10 och 15 December, och man kan således hoppas att vårt resande gods skall vara hemma till julen. Svenskarne hafva icke kommit fullt så långt, då de hafva sålt så utomordentligt mycket, och derigenom hafva många och svåra uppgörelser. På porslin hafva de haft beställningar om och omigen; jag vet ej, huru många gånger de ha måst skicka efter nytt. Utom nationaldrägterna, i hvilka vi ju hade en liten del, är nu också den för svenska och norska nina gemensamma arkitektoniska prydnaden eller inhägnaden försåld, ehuru icke på långt när för hvad den kostade på den tiden, då de franska arbetarne vorog som glupska djur efter. rof. Preussiska konsuln har köpt den till hägnad mot landsvägen vid sin villa i S:t Gratien, der prinsessan Mathilda har sitt sommarresidens och som är ett förnämt och dertill romantiskt ställe. Konsuln påstår, att hans villa är bygd i nordisk stil, hvarföre ock vår fagad genast väckte hans lystnad. Den blef nedtagen af egaren i förgår, just som jag trädde in i vår sal-afdelning, hvilken jag hade svårt nog att hitta rätt på. Porten med öfverskrift: Suede et Norvege låg redan med näsan i vädret. Vårt hus — det norska Stabburet — går direkte till Medelhafvet och kommer till ära på gamla dagar.