Aftonbladet – 11 december 1867, sida 2

— Musik. Efter blott alltför långvarig hvila gick Mozarts odödliga snilleverk, Don Juan, i går omsider ånyo öfver vår lyriska scen. En hvar, som rätt skattar och älskar detta tonkonstens under, inser utan tvifvel att vid ett första återhörande det öfverväldigande intrycket af det hela utesluter möjligheten af hvarje slags närmare detaljgranskning. Vi inskränka oss för denna gång till att nämna att operan nu gafs medrecitativer i stället för talad dialog, och att dess formella skönhet och helgjutenhet derigenom röjde sig mera imponerande än någonsin; samt att åtskilliga andra nyheter i uppsättningen tycktes göra. fördelaktigt intryck på ubliken. Synnerligen talrikt församlad belönade denna hr Willmans i de flesta afseenden utmärkt lyckliga framställning af hjeltepartiet med framropning efter första arian och de båda finalerna. Samma hyllning gafs fru Michaöli tvenne gånger efter hvardera af donna Annas begge arior; likasom äfven hr Dahlgren, som med förträfflig disposition sjöng don Öctavios parti, och fru Strandberg, Zerlinas alltid anslående representant, hvar sin gång inropades.