Aftonbladet – 10 december 1867, sida 3

4 fall till atssende föranleda, pröfvar, I förmåga a k, förordningen den 21 Mars 1844, rådhusrätter rättvist döma svarandena att böta, hr kommissions landtmätaren grefve H. A. Taube 500 riksdale: batiko eller 750 rdr rmt saint de öfrige (namner å dessa upptogs i vårt referat sistl. lördag) hvar dera 50 vär bko eller 75 rdr rmt, till lika fördel ning mellan Stockholms stads fattige och angifva ren, i hvilken egenskap stadsfiskalen Carl Silfversparre tillkommer hälften i böterna med tindantag af de ryttmästaren C. A. Klingspor, häradshöfdingen A. Rosenqvist och possessionaten Sköldberg ädömde, derutaf förre landskanslisten H. W. Regnholm till följd af sitt mot bemälde personer anhängieejorda och af stadsfiskalen Silfversparre fullföljda åtal tillägges angifvareandelen; blifvande vid denna utgång at saken det af åtskilliga bland svarandena väckta påstående om ersättning för rättegångskostnaden af rådhusrätten ogilladt. — Mordbrandsanläggningar. Från Engelholm skrifves: En af de hemskaste tilldragelser af detta slag har i dessa dagar inträffat i Stenestad på Söderåsen hos landthandlatiden och hemmansegarei Johannes Pålsson. Inom de två sistförflutna veckorna hafva ej mindre än fyra särskilda försök till mordbrandsanläggning hos honom blifvit gjorda och af hvilka två slutligen fullkomligen lyckats för illgerningsmannen. 1 veckan till den 17 November antändes vid två särskilda tillfällen, en dåg i sender, eld i drängkammarsängen, belägen i ena uthuslängan. Man kom dock båda gångerna att varsna elden i tid och hämma dess utbrott, ehuru sängkläderna blefvo skadade; men då mordbrännarens plan sålunda misslyckades, gjorde denne ett tredje försök och antände en några fot från ården belägen isolerad byggnad, som nedbrann len 25. — Äfven denna gång lyckades man att rädda de öfriga trenne åbyggnaderna, hvilka dock icke länge fingo undgå denne kolbrännares hand. Klockan 3 eftermiddagen den 28, under en svår storm antändes åter eld i loglängans ena gafyel, och denna gång blef det omöjligt att hämma den fasansfulla gästen, hvilken inom en timmas tid lade allt i aska, med undantag af något lösbo, som räddades. En ko blef innebrönd.