Aftonbladet – 10 december 1867, sida 2

UTRIKES 7; FRANKRIKE. Såsom vi i går nämnde uppträdde Jules Simon efter Quesnelong i debatten öfver den romerska frågan i lagstiftande kåren. Jules Simon uttalade sig för Cavours grundsats: fri kyrka i fri stat. Derförinnan visade han, att endast om Frankrike beskyddar påfven, kan han vara suverän i Rom. Detta är så sannt, menade talaren, att Frankrike icke kunde dräga sina trupper från Rom efter den första expeditionen, utan att der installera en afdelning af den franska armen under namn af Antibes-legionen. (Oväsen). September-fördraget föregick våra truppers aftåg. Regeringen tänkte icke på och kunde icke tänka på, att Italien skulle efterlefva det. (Oväsen). Det ålade nemligen Italien pligten att respektera och låta respektera denna italienska enklav, hvilken från första stunden förvandlat sig till ett slags Coblenz. Derefter har det på andra sidan om Alperna endast funnits två partier. af hvilka det ena ville genast förvärfva Rom, det andra uppskjuta dermed. Kunde och ville den italienska regeringen göra motstånd mot det parti, som skaåa Italiens enhet (larm och protester), som gifvit enne hälften af hennes område (nytt oväsen) och som har för sig ärans och de gjorda tjensternas lans? (Tal. afbrytes). Jag säger, att hon hvarken unde eller ville det. Och om hon hade velat det, så hade det varit omöjligt för henne. Jag finner utan öfverraskning en formlig SET häröfver i hr Moustiers depesch af den 8 Okt. 1867 ochi den depesch, som general Menabrea utfärdade till de italienska agenterne den 30 Okt. 1867. Att draga sig tillbaka på vilkor, som man icke kap uppfylla, hette att förvandla den ständiga ockupationen till en tillfällig. Jag vet icke en gång, om icke franska regeringen hyste tysta önskningar för det radikala partiets framgång. Här är en depesch... är faller utrikesministern honom i talet: Jag protesterar på det formligaste. Jules Simon uppläser icke depeschen, emedan han, såsom han säger, endast gjort en förutsättning, som icke håller streck mot en så formlig förklaring. Men han vill dock fästa uppmärksamheten på, att franska sändebudet. i Florens i sin depesch af den 25 Okt. 1867 säger, att italienska regeringen har dåliga afsigter, samt att han vetat detta redan före krisens början. Ettsådant språk hade giort en dementi af ministeren nödvändig: Jules Simon vill, att Frankrike äfven skall upphäfva sitt konkordat med Rom. Konkordaterna veviljade regeringarna rättigheten att utnämna biskopar och att förbjuda hvilken bulla som helst utt bli gällande i staten. Men till ersättning hade zonungarne förunnat presterskapet en massa pririlegier. År 1789 hade folket rest sig icke al