Fi rans Hedberg. Förklaring. Med anledning af hr general Hazelii i Aftonbladet för den 3 sistl, December iutagna svaromål på några af mig i -nöfversigt af Pariserutställningens kartor, gjorda an märkningar om topograliska kårens kartutgifoing, får jag härmed äran anföra: Att topografiska kårens chef från sin ståndpunkt måste betrakta dylika förhållanden annorlunda än jag från min, är så mycket mer förklarligt, som mina anmärkningar blott utgingo från en jemförelse med ett utländskt verk, och såsom utgrenade afvikelser från en öfverblick af en mängd kartor egentligen äro att anse såsom hugskott, hittade under vägen, men ej såsom genomtänkta eller bepröfvade förslag. Gentemo: hr generalens på förut varande för. hållandens säkra grund ställda granskning af dessa hugskott — en granskning, som bevisar hr generalens vackra uppfattning af sitt kall, och af hvilken jag såsom publicist måste fiona mig hedrad — måste jag alltså sjelf underkasta dem en pröfning af deras hållbarhet såsom mer tänkvärda förslag. Tvärtemot min uppfattning, utgår hr generalen från den äsigten, att topografiska kårens länskartor äro ett nationalverk. Enligt mitt förmenande ha de varit det, men denna egenskap upphörde, när genom hr generalens eget åtgörande de i dubbelt så stor. skala upprättade bladkartorna utgåfros. Visserligen är länskartornas rang af nationalverk gammal och ett arf efter de HermelinHellströmska kartorna, men numera, sedan hr generalen sjelf satt ett bättre i stället, måste länskartorna maka åt sig för det bättre, likeom gemmal adel för tidsandan. Detta nya nationalverk får ej vara mer än ett och bör ej hindras i sin utveckling derigenom, att. topografiska kåren genom utgifvandet af två sådana verk täflar med sig sjelf och förslösar en del af sina krafter, i stället för att använda dem endast på blad kartornas ytterligare fullkoninande och öfverlåta länskartorna åt den enskilda företagsamheten. Endast under förutsättning att denna min åsigt gillas, förtjenar det af mig i detta ämne förut nedskrifna något afseende, och endast under samma antagande kan jsg fortsätta mitt bemötande af hr generalens i och för sig obestridligt riktiga anmärkningar. , Att, enligt hr generalens förmenande, enskild förläggare skulle förlora på utgifvsnde af länskartor, torde endast kunna inträffa, om de skulle graveras i koppar och utarbetas med den omsorg och utförlighet, som nu under topografiska kåren sker och som göra dem kanske alltför litet skiljaktiga frän bladkartorna. Den enskilda företagsambeten har redan i dessa dagar varit framme på detta fält, ehuru länskarta af topografiska kåren förut var upprättad, och framtiden torde gifva flera erfarenhets-. stöd åt riktigheten af min pu uttalade åsigt om Jänskartors enskilda natur. Att, så som br generalen anmärker, de Hermelinska länskartorna åsamkade sin utgifvare förlust och måste öfvertagas af stater, bevisar under nuvarande förhållanden så mycket mindre någonting, som dervidlag upp: giften var, att kartornas försäljning skuile ersätta kostnaden för alla de geografiska mätningsoperaliovernas utförande eller allt det som då skulle motsvara topografiska kårens hela statsanslag, de ordinarie lönersa inberäknade. BSåvidt jag har mig bekant inlöstes ej detta arete af staten, förrän det var afsiutadt, och längt derförinnan hade det ur Hermelins uteslutande ego öfvergått till ett enskildt bolag med namnet geografiska inrättnivger. Alltså kan hugskottet om länskarteverkets öfverlåtande åt enskilda sägas ha historisk grund för sig. Beträffande mina anmärkningar om länskartors gravering på sten i stället för -koppar, gäller den endast under fö: utsagda antagande om deras natur af enskildt arbete. Jag har aldrig ifrågasatt koppargravyrens horttsgande för bladkartorna, utan tvärtom förordat dess bibehållande. Mina anmärkningar om koppargravyrens företräde för stengravyrens (se min anmälan i Aftonbladet af Nyköpings läns karte) öfverensstämma ganska nära med hr generelens egna. Att denna fråga bör under nationalärans kapitel? är en obestridlig sanning, men vår nationalära är tyvärr i detta afseende en planetglans, lånad från das grosse Vaterlands? stora solljus. Nästan alla vår topografiska kårs utmärkta gravörer äro ioförskrifna tysker. Rättvisan tvingar mig dock att erkänna, det jag har mig bekant från topografiska kårens sida gjorda bemödanden att få kopparstickarkonsten inhemsk, och att dessa ha utsigt att framdeles bära frukt. Jeg skulle så mycket mindre behöfva nämna något om mitt under förbehåll gjorda upptagande af en entagligen öfverdrifven, cbectyrkt uppgift rörande kostnaden för en kartas gravering i koppar, som hr generalen på ett så delikst eätt rättat detta missteg. Men jag gör det nu, endast för att visa det denna allmnt trodda sägen, som gifvit PJastarenom rum?, först genom dess offentliggörande i tryck kunnat nedtystas. Detta etemnel visar don affantlioa kritikona atara