skall vara mantalsskrifven. Underlåter mar fldet, så utsätter man sig för att kallas och I kan äfven blifva behandlad säsom lösdrif e j vare?, hvilket alls icke är angenämt. Men skan någon uppgifva ett enda giltigt skäl r hvarföre man icke bör få vistas hvar man I vill och huru länge man vill inom hvilken t kommun man vill, såvida man icke faller -den kommunens fattigvård till last, ty i så s fall förpassas man, med polisens benägna biträde, till den kommun, der man är skattI skrifven, hvilken, sannolikt på det att man l der skall blifva så mycket mindre välkomv j men, får betala skjutsen. s Godt och väl — säges det — men man .skall erlägga skatt för inkomst af kapital -loch arbete. Visserligen. — Men jag undrar -Jom någon derifrån befrias såvida han är 1 mantalsskrifven? ; Men — säges vidare — man skall låta . man:alsskrifva sig der man vistas. Nåja — men är det då absolut säkert -Jett man just der förvärfvar sig den inkomst -Jaf kapital och arbete, hvaraf man lefver? JÅr deticke möjligt att jag eger ett hus t. ex. i Hjo, som uthyrdt lemnar mig det belopp, ) hvilket åtgår till min lefnadskostnad? Jag lär mantalsskrifven i Hjo, der kontribuerar jag både till statsoch stadsutgifterna, men jag vistas tio månader af året i Siockholm, och der lefver jag upp min inkomst från Hjo. Noga räknadt äro Hjoboiterna mera berättigs.de att anställa hetsjagt mot mig, derföre att jag ej konsumerar min inkomst inom detta aktningsvärca samhälle, der jag är mantalsskrifven, än Stockholmarne, i fall jag vistas i hufvudstaden. De senare böra vara tacksamma derför alt jag vistas här, ty ?man kan ej vända sig om i Stockholm utan att det kostar pengar, säga ju a!la de resande, och deri instämma de här bosatta äfven. Det är ganska troligt, att i hufvudstaden vistas större delen af äret tusentals icke här mantalsskrifoa personer. Ibland dessa finnes ett stort antal personer, som tyvärr lefva i torftiga vilkor. Men om dem är det alls icke fråga — invändes det — dessa få allt för gerna mantalsskrifva sig utom stadens staket. Det är de förmögnare här vistande, som man vill regalera med debetsedlar Hvarföre? Jo emedan de konsumera sina på andra orter förvärfvade inkomster, för hvilka de likvisst skatta der de äro mentalsskrifna. Ar det då klandervärdt att de här erlägga hyra för boningsrum i stället för att hemma bo hyresfritt, att de här köpa sina lefnadsmedel i stället för att hemma erhålla dem af egen afvel, att de här köpa dyra biljetter till teatern i stället för att nere i landsorten freqventera societetsspektakler gratis? Uppriktigt sagdt— emellan två onda ting, förutsatt att begge äro onda — hvilket kan lättast fördragas i hufvudstaden, antingen några tusen förmögna persozer, som bo här större delen af året, som depensera betydligt på byror, lefnadsmedel och nöjen, men icke äro mantalsskrifoa här — eller att dessa personer alls icke vistas här? Skulle man icke komma rältvisan och billigheten närmast om man helt enkelt etablerade den grundsatsen att: Y hvar och en svensk medborgare eger full frihet att inom riket mantalsskrifva sig hvar helst han sjelf för godt finner. Ju mera man reglementerar i berörda afse-nde, desto befängdare blir det. Se här blott ett bevis derpå bland många: Ez person — hans nawn skall j:g uppgifva för er — eger fastighet inom Katrina församling i hufvudstaden, men han bebor icke nämnde fastighet, såsom alltför aflägsen från det ställe der han har sin verksamhet. Han hyr derför en våning inom Klara försemling, Han har velat mantalsskrifva sig vid sin fastighet, men han har blifvit ontydd att ekrifva sig inom Klara församling, ?der han anses hafva sitt bo och hemvist?, Våra aktniogsvärda ?formskärare? godkänna derna åtgärd naturligtvis och anse som ett prof på den djupaste vishet, att den ifrågavarande personen icke ens inom hufvudstaden får mantalsskrifva sig hvar han vill. Men det är af ett vida högre skäl afstor vigt att sjelfbestämningsrätten respekteras i afseende på mantalsskrifningsort. Antag att jag eger en landtegendom i Östergö:land, af hvars afkastning jag lefver. För ledningen af mina barns uppfostran vill jag vistas större delen af året i hufvudstaden, der barnen åtnjuta skolundervisning; men inom den ort på landet, der jag är mantalsskrifven, åtnjuter jag det förtroende att vara vald eller hoppas blifva vald till riksdagsman i andra kammaren; skall väl då någon fordra eller kunna tvinga mig till ett, emedan jag mäste vistas i hufvudstaden, der läta mantalsskrifva mig, och således göra mig icke valbar, der jag är eller kan blifva vald till riksdagsman? Iovänder man häremot, aut den casusjag enfört är ett undantegsfall, så svarar jag, att då hvar och en, som eger de qvalifikationer som i 14 Ö R. O. förekomma, kan blifva vald till riksdagsman, så är det afvita att tillskapa binder derför genom att tvinga en person att mantalsskrifvas — vara ?bosat.? — på annan ort än han sjelf vill. Må således icke den personliga fribeten elier sjelfbestämningsrätten i afseende på mantalsskrifnisgsoch vistelseort undertryckas af de växande kommunalskatterna? i hufvudstaden. X. Att våra betrakielser öfver mantalsskrifniogs-förordningen och dess tillämpning skulle kunna enses ionefalta försök titl inorepp i den personliga friheten eller, som