Aftonbladet – 7 december 1867, sida 3

Till allmänheten! I en tid då allmänna välgörenheten tages i stort anspråk, torde en anmälan om tillökning af de nödlidandes antal vara nog mycket vågad. Mendå nöd är förhanden manar pligtkänslan till att framställa detta sorgliga förhållande och att fly till bättre lottade medborgares icke så snart tröttnans de hjelpsamhet. Det är på grund deraf, som man till allmänna tidningar och. nödbjelpskomiten i S:ockholm, hvilka emottaj och utdela de insamlingar, som under al 1männa rubriken de nödlidande i Norrland, till dem insändas, med denna ödmjuka framställning nödgas vädja. Uti nämnda del af riket, eller Norrland, finnes en provins, hvilkens öfre del är omkransad af fjellen, der invånarne hafva att alltid kämpa med ett hårdt klimat och en karg natur, der under vanliga förhållanden sträfsamhet och försakelse äro folkets hvardagsgäster. Denna provins, Herjeådalen, en del af Jemtlands län, är allmänneligen känd att vara, såsom den ock är, en af de i riket minst fruktbara, synnerligast dess öfre del, bestående af Hede, Wemdalens och Tännäs socknar samt Storsjö kapellags församling. Sedan år 1858, det senaste goda året, hemsökt dels af dålig skörd, dels af missväxt, ha under den långa mellantiden folkets i dessa församlingar tillgångar för anskaffande från andra orter af nödiga lifsmedel, blifvit alltför hårdt anlitade och större delen af befolkningen derigenom råkat i skuldsättning. Då med hänsyn till innevarande årets totala missväxt ingen hemmensegare är i besittning af mateller frökorn, ett ringa fåtal med penningar. till egen hjelp, men ingen för att kunna hjelpa någon annan, och då hvarken spanmål eller mjöl inom orten finnas att tillgå, utan måste hemtas från långt aflägsna orter emot höga priser, deraf en följd blifver att måvga familjer, utan mellankommande hjelp, ovilkorligen hemfalla ett rof för den grymma hungersnöden, och enär kommunerna icke vågat, i anseende till svårigheten att återbetela ett lån, hos vederbörande anmäla sig till bekommande af undsättningslån, någorlunda svarande emot verkliga behofvet, erbjuder sig för den uti denna ort nära allmänt fattiga befolkningen ingen annan utväg till möjlig räddning från den redan hårdt tryckande huvgersnöden, än ett på detta sätt vädja till bättre lottades barmhertighet, enär ej mindre större delenaf hemmansegarne, än ock nära nog alla torpare och inhysesboende redan äro i saknad af nödtorftigt ef Om vid denna ödmjuka framställning fästas gunstigt afseende, torde de bidrag, barmhertigheten meddelar nödens barn inom denna ort, öfversändas till någondera af undertecknade, skolande inom ofvannämnde socknar komit6er tillsättas för gåfvomedlens samvetsgranna fördelning, och skall redovisning med tacksamhet lemnas uti någon af de allmänna tidningarne eller till nödhjelpskomiten i Stockholm. Hede kyrkoby i Herjeådalen den 11 No, I vember 1867. J. P. Wikström, N. C. Berg, kyrkoherde, kommunalstämmoordförande. 0. Hedström, Mårten Svensson. kommunalnämndens ordförande. J. Hallvarsson, Jöns Jönsson, nämndeman. kyrkovärd. Harald Persson, Harald Samuelsson, hemmansegare. f. d. klockare. Olof Olofsson. torpare.