Aftonbladet – 4 december 1867, sida 3

kefru Lundell aflidit och skulle i dag be; Sedan protokollet från föregående rätte dagen upplästs och Larsson vitsordat rikti af enkan Jonssons vittnesberättelse, i hva samma rörde Larsson, upplästes några geno öfverståth.-emb. rätten tillhandakomna skrifvel ser, hvaraf upplystes att Friberg under åren 185 och 1853 blifvit af Norrtelje rådhusrätt dömd del för förskingring af anförtrodt gods, dels för slags mål och oljuds förande samt att ett af Friber ; I företedt prestbetyg varit falskt. Fribergs rätg ålder skall vara 43 år. Larsson lär, efter dew lysningar som inhemtats från rg dolf Fredriks församling, ej hafva sit der inskrifvet, men som Friberg i dag att Larsson äfven kallat sig Westersti sin fader, skall till nästa förhör ytterl: frågan göras hos nämnde pastorsembete e till i dag inkallade vittnens berätte! verensstämde hufvudsakligen med hvad s karen Nylin meddelade vid sista förhöret, Friberg förnekade dock såväl att han haft hotfulla utlåtelser mot polismästaren, som oj hvarje delaktighet i det begån; Sedan förhöret pågått om syntes Friberg plötsligt öfverväldigad af vanm:; och var nära att falla till golfvet, och tyckt härunder blifva om möjligt mera blek än hv han redan förut var. En stol sattes fram å! honom, och sedan han druckit ett glas vatten fattade han åter mod, uppgifvande att orsaken till hans maktlöshet var dels trötthet, dels värk i ena knäet. Larsson tillropade honom då under mycken rörelse: ?Bekänn, Friberg, så förbarmar sig Gud öfver oss!? Ordföranden tilltalade Friberg i allvarliga ord, sägande att det utan tvifvel. var samvetet som oroade honom och åstadkom hans maktlöshet och bad honom att uppmärksamma Larssons ord, ty hon hade efter sin bekännelse erfarit sinneslugn. Oaktadt Larsson flere gånger under tårar uppmanade Friberg till bekännelse, svarade han fortfarande nu som förut: ?Jag kan inte påtaga mig ett brott som jag ej begått?. Målet uppsköts till nästa onsdag kl. 11 f. m. oo Misstänkt mördare. Åmål den 30 Nov. För längre tid sedan berättades, att en för orten alldeles obekant person8 döda kropp blifvit påträf: fad uti den så kallade Björbyskogen af Tydje socken. Sedan numera upplysning vunnits, att denna person i lifstiden sannolikt varit jernvägsarbetaren Olof Peter Persson från Wärde i Ale härad eamt af verkställd medikolegalbesigtning framgått, att Olof Peter Persson genom yttre våld omkomniit, har vid innevarande höstetin; i häradet ransakving anställts angående förötvade våldet. Efter det åtskilliga tillkallade personer blifvit op ager hörda, tilltalade åklara Karl Ne eg i bjsrbyn, en inom häradet mindre väl känd person, :åsom gerningsman till ifrågavarande brott. Kar alot dee son nekade dock ihärdigt, ehuru emo. honom förekom särdeles graverande omständigheter. Sålunda berättade ett vittne, att, en natt vid Lucietiden nästl. år eller den tid, såsom man förmodar, då mordet skulle hafva, blifvit begånget, vittnet, stadd-på väg från Amåltill sitt hemvist, påträffat i närheten af den tilltalades bostad tvenne personer dragande inåt Björbyskogen en kälke, å hvilken vittnet observerade ett större svart föremål liggande, hvarefter, och sedan vittnet, som bemärkte huruledes en arm eller en fot släpade utefter kälkens ena sida, tilltalat personerna vid kälken, som voro på ett afstånd från vittnet af ungefär 20 famnar, rörande orsaken till deras nattliga färd, den ene af sistnämnde personer, uti hvilken vittnet sedermera ville bestämdt igenkänna Karl Olof Andersson, utan att besvara vwittnets fråga hastigt upplyftade den släpande armen eller foten på kälken samt påskyndade. sin färd inåt skogen. Dessutom hade af andra vittnen blodfläckar observerats å ömse sidor af den väg berörde kälke passerat, hvarförutan folket i närheten hört ett märkeligt oväsen en natt vid samma tid från Olof Anderssons stuga, uti hvilken förstnämnde vittne vid pass kl. 1 vu natten sett ljus brinna. Med afseende på de mot honom förekomna omständigheter blef den tilltalade häktad. (Å. 5. w.)