Aftonbladet – 3 december 1867, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! I lördagens Aftonblad har, uader öfverskrift: Pariser utställningens kartor, influtit någ:a kiendrande enmärkninger rörande topografiska kårens kartutgifoing, hvilka jag anhåller få bemöta. : De innehålla : att länskartorna icke borde utgifvas sf kåren, hvars personal ej borde härmed upptagas, enär detta arbete ej lemnar någon vinst, utan öfverlåtes åt enskilda förlöggares täflan; att gravyr på koppar ej borde användas, utan på sten; att den nyligen utgifoa Nyköpings länskarta skulle i gravyr, enligt hvad författaren hört, kostat 13,000 rdr, men hvilken summa han sjelf anser vara öfverdrifven. 1. Länskartors utgifning är kåren i dess instruktion anbefalld. Dock vill jag j sluta mitt svaromål dermed, ty förf. kunde med mycket skäl säga, att om befallniogen vore mindre lämplig, borde chefen söka få den återkallad. Men den är icke detta. Det är ju klert, att om utgifningen ej sker med någon vinst för kronan, eom icke beböfver och icke bör söka en sådan, så kan den ännu mindre lemna någon vinst åt en enskild förlöggare, hvilken likväl måste ega en sådan, i saknad hvaraf ingen ufgifning kunde ske, Det är bekant, att våra äldre länskartor, utgifna af en enskild förläggare, den förtjente friherre Hermelin, inbringade så föga, att de ådrogo den ädle mennen stora förluster och utgifningen måste ef staten öfvertagas. De Hermelinska kartorna voro dock blott geografiska eller utan terrängbeteckning, hvilken topografiska kårens länskartor deremot ega. En sådan fördyrar arbetet ytterligare, och ken svårligen uten en dertill inöfvad personal bearbetas. Det kan icke vara riktigt, att ett natiionalföretag, hvilket otvifvelaktigt ett sådart karteverk genom sin stora nationella nytia och gensm sin allmänna behöflighet är, icke öfverlåtes å! enskilde, att derpå äfventyra sin förmögenhet och att af allmänheten dyrt betalas, utan att det öfvertages af staten, som har råd att genom ringa vinst låta allmänheten få ett arbete med mera oråsorg änen en. skild det kan vergställa, för godt pris, såsom nu är händelsen med länskarteverket, Kårens personal är således härtill ganska väl använd, och på ett sätt, som af landets och allmänhetens deraf härflytende gegu fullkomligt motsvaras. ; 2. Hvad fördelarne af topografiska kar. tors gravyr på koppar framför sten angår, så bestå de uti: Ojemförligt större prydlighet och tydlighet, isynnerbet då terräng skall betecknas, hvilken, då den i så liten skala som länekartans förekommer, kräfver en finhet, som till erforderlig tydlighet icke i sten är verkställbar. Då staten gör något, som ändå måste blifva dyrt, är ellt skälattdetäfven blir vackert och tillräckligt klart. Det hör under nationalärsns kapitel. Möjligheten att införa rättelser. Föremålen å en karta: vägar, vatten, bostäder, indelningar unde gå förändringar; det är då en ea stor fördel att kunsa efterhand införa dessa, derigenom förbättra kartan och hindra dess Re ofullständighet. Sådane rättelser kunna med lätthet ske på koppar. icke så på sten, och mången gång -med stor svårivhet. Större kartblad. Stenar kunna ej anskaffas lika stora, som kopparplåter. Det kan ej vara någon fördel, att nödgas hafva mindre format ä en karta än man beqvämligen kan handtera och derigenom hafva flera blad. Mera varaktighet. Stenen är skör. Om den af ovårdsamhet släppes, spricker den och hela det dyrbara arbetet är förstördt. Exempel finnes att st. nen spruckit i pressen. Mindre slitning. Af kopparplåten kan ta: gas många gånger flora aftryck än af stenen innan bäda blifva till vidare tryckning odug liga. Dessa fördelar äro så afzörande, att nu. mera intet land i Europa begagnar sten til dyrbarare topografiska kartor. Preussen, som af besparingsskäl länge begagnat sten, ha för några är sedan öfvergått till koppar. I