Aftonbladet – 3 december 1867, sida 3

Telegrafanderrättelser. (Genori Svenska telegrambyrän.) KJÖBENRAVN den 2 Dec., kl. 10,44 f. ms Frederikshavn den 2 Dec. e m. Här rasar en orkanlik snöstorm från nordnordost. Många fartyg härutanför och i Skagensbugten i farlig belägenhet. EJÖBENHAYN ad. 2 Dec., kl. 3,30 e. m. London den 2 Dec. Parlamentssessionen afslutas om fredag. I Manchester och Cork hafva sorgeprocessioner egt rum med anledning af feniernas afrättning. Lugnet ostördt. KJÖBENHAVN den 2 Dec., kl. 9,20 e. m. Ett berlinertelegram till Weser-Zeizung uppgifver, att Frankrike vägrar att vid konferensen erkänna Preussen såsom Nordtyska förbundets presidialmakt. Berlin den 2 Dec. I representanternas hus har, med anledning af allmänna diskussionen öfver 84:de artikeln (rörande talfriheten), Scheel Plessen yttrat, att han, utan att vilja nedsätta Twestens förtjenster, dock funne den förtjenst om hvilken här vore fråga, vara af den beskaffenhet att den af landets domstolar blifvit betecknad såsom smädelse. Lasker förehöll den föregående talaren hans antecedentier, hänvisande på hans förhållande till Danmark 1848 och 1863, samt frånkände honom rättigheten att bedöma Twestens patriotism. Öfverpresidenten Scheel Plessen genmälde att han kunde med godt samvete blicka tillbaka på det förflutna, ty så länge han tjenade konungen af Danmark tjenade han honom troget. Paris den 3 Dec. Jules Favre har i dag i lagstiftande kåren motiverat sin interpellation i den romerska frågan. Ki ren bör af fyra skäl ogilla expeditionen till Rom, menade talaren. Den strider mot alla rtättsgrundsatser, komprometterar Frankrikes intressen, skadar den sak, som Frankrike vill tjena, samt bereder-Frankrike förvecklingar, ur hvilka det endast genom ett felsteg och med äfventyr att väcka rättmätigt missnöje kan söka sig en utväg. Tal. klandrade, att regeringen handlat, utan att fråga kamrarne till råds; det är nu kamrarnes pligt att åtminstone förhindra de följder, som de redan fullbordade fakta kunna medföra. Tal; ansåg Frankrike icke-längre vara bundet af Septemberkonventionen och ansåg konferensen för en chimere. Konferensen måste nödvändigt gifva efter för de moderna idernas påtryckning och kan icke ländd till något annat än att nedsätta påfvedömet.