Aftonbladet – 3 december 1867, sida 2

Kanhända.5 Jag förstärks, sade Raoul med ett småeende; Xi händelse ni skulle bli enka, har di inte någon rättegång att frukta, och varje resa blir då onödig. Hon slog ned sina ögon för grefvens blick och försvann bakom förhänget. Herr de Sarclay stod en stund helt tankull framför den åter nedfällda gardinen, nedan frasandet af hennes klädning ännu hördes der utanför på mattan. Jag skall aldrig kunna förlåta henne den hon ingifvit migX, sade han för sig sjelf. Ett ögonblick derefter infördes grefve de Brevillan till honom. Han hade på en enda natt blifvit tio år äldre. Det strider visserligen mot det vanliga bruket att man kommer sjelf för att oppöra vilkoren för en duell, sade Guillaume; smen ni torde måbända ursäkta mig, ifall ni, i likhet med mig, inte anser att anledningen till vårt möte bör diskuteras mellan våra vittnen. Ni eger att befalla, herr grefve.X Var då god och infinn er klockan tu vid Maillot-porten tillika med två af edra vänner. Ni skoll då träffa mig der. Vi skola ;å in i skogen. Om det är folk der, skall n af mina vänner upplåta trädgården till stt hus, som han rår om alldeles invid Seinestranden, åt Neuilly till.4 Jag följer hvart ni går...4 uJag har valt värja. Det är ett vapen som inte gör buller. Går ni in derpå?4 Raoul bugade sig. Således klockan tu, vid Maillot-porten. Raoul följde herr de Bråvillan ut. Då dörren tillslutits efter honom, slog han med knutna handen i ett bord och utbrast: En timmes yrsel, och hela en hederlig