Aftonbladet – 3 december 1867, sida 2

redern förbjuder mig att undandraga mig. . dylika affärer står man till mannens tjenst pnan man får stå till hustruns.? ?Ni tror således att det blir en duell?.,.7 Det tror jag.? ?Men det är ju dårskap !? En dårskap som går före alla andra.? Och ni säger att ni älskar mig!? Herr de Sarölåy reste sig upp. Klockan på amburdörren ringde plötsligt. Han räckte Christine sin arm och sade: Om ni behagar vänta i nästa rum, står edan helå huset till er disposition.4 Jag skall tänka på saken, sade hon med in viss köld. Just som hon nedfällde slöjan, som hon ade lyft upp vid sin ankomst, hörde hon teg ute i salongen utanför det arbetskabivett, i hvilket hon befann sig. Det är han, mumlade hop. En blixt lyste i hehves ögon. Raoul, som )bserverade henne, såg på hennes panna i(terskenet af de svarta tankar, som grodde nom henne. Det är så godt att jag väntar så länge, ade hon. Jag kan på detta sätt få veta mm han ändrat beslut. Och sedan? Sedan aflägsnår jog mig... Hvem vet!s Grefve Raoul upp yfte ett förhänge, bakom vilket fanns ett litet rum med särskild utång. . Om ni stiger in här, sade hav, Skan ni öra allt, utan att bli sedd... Om ni får ust att aflägsova er, finns det en dörr i det ler hörnet, hvarigenom ni kommer ut genom mn lönngång.t Jag skall inte begagna mig deraf förr in i sista ögonblicket...4 sQeh i sådant fall återvänder ni till grefve le Bråvillan ?