Cl j af ar, or, ro Proassen. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 28 Nov. I går diskuterade representantkam.maren medlemmen af nationalpartiet herr Laskers förslag, som föranledts af rättegången mot Twesten. Det går ut på att tolka ars tikeln 84 i den preussiska siatsförförfattningen enligt lydelsen af art. 30 i förbundsförfattningen och är af följande innehåll: Jemlikt artikeln 84 i författning-urkunden af den 31 Januari 1850 kan ingen medlem af . landtdagen för sin omröstning eller sina under utöfningen af sitt kall fällda yttranden åtalas inför domstol eller disciplinariskt eller eljest ställas till ansvar utom den kammares församling, till hvilken han såsom medlem Ör. : De fri-konservativa, som utgöra högra centera, föreslogo att uttryckligen ändra författningen, hvars art. 84 borde ersättas med den föreskrift, som innehålles i nyssnämnda lagförslag. Framstegspartiet äter föreslog en motiverad dagordning, som med förklariog, att kammaren icke kunde upphäfva hvad den beslutit, upprätthöll dess fordna beslut och protester i detta ämne. På detta vilkor öppnades diskussionen, som var gauska liflig, Hr Bennigsen från Hannover framhöll i ett vältaligt anförande, hvilket dåligt intryck detta äterupplifrande af den konflikt, som man trodde vara bilagd, skulie göra på representonterna för de nya provinserna, Justitieministern har, eade pationalföreningena fordne chef, helsat oss vid vår snkomst med en rättegång moten af de ntmärktaste medlemmarne af denna kammare för ett tal, som hölls för två och ett halft år sedan. Man hade dock trott konfliktea vara slut genom indemnitetslagen och förra årets amnesti. Den tid kunde komma, då regeringen mäste vädja till landets till. gifvenhet för att kunna försvara sina eröf(ringar. Man borde derföre låta den gamia misshälligheten falla i glömska och icke äter öppna källan för inre tvister. Hr Braun från Wiesbaden yttrade sig i samma anda under debattens gång. Han anmärkte, hvilken öfverraskniog rättegångens återupptagande skulle väcka utomlands, och hvilken glädje den förorsakat Preussens motståndare. De, som kunna vara likgiltiga för detta intryck, bära inga preussiska eller Ityska kanslor i hbjertat. Hrr Unruh och Lasker framhöllo de opolitiska och till en del vidunderliga sidorna af denna alltför beryktade sak. Jag afstår från att utförligt redogöra för debatten, hvilken så ofte har upptagit uppmärksamheten i Tyskland och utomlande. Framstegspartiet uppträdde genom hrr Löwe och Wal. deck på ett sätt, som var en bättre sak värdig, för sin motiverade dagordning, hvilken till en stor del baft sitt upphof i den hätekhet, som skiljer yttersta venstera från nationalpartiet. Man efvaktade med spänd väntan regeringens och isynnerhet grefve Bismarcks förklaring. Det är nästan onödigt att säga, att justitieministera, grefve Lippe äfven deona gång kom fram med en mängd af sina gamla villfarelser. För hocom tyckes år 1866 icke ha fonnits till. Han ser ingenting annat än afgörandet af en tvistig rättegävgsfråga. Det är ett inskränkt och för politiska vyer otillgängligt förstånd. Tyvärr gjorde det tal, som grefve Biemarek höll i går, ett lika obehagligt intryck och förökar icke konseljpresidentens parlamem tariska lagrar med ytterligare en. Grefve Bismarck förklarade, att han endast uttryckte en personlig åsigt och icke talade i regeringens namn. flan sade, att då han i tre år varit ett mål för oppositionens häf.tiga anfall, hade han velat få lagfrågan afgjord, emeden den i hans ögon var tvifvelaktig. Han ville icke undersöka, om man hade gjort bäst i att lemna saken i ro efter allt hvad som under tiden tilldragit gig. (Detta temligen tydliga missbilligande af justitieministerns senaste åtgärder väckte en viss öfverraskniog, och de vanliga ryktena om grefve .ippen förestående afgång kommo ånyo li omlopp. Man bör dock mottega dem med mycken försigtighet.) Derefter försökte grefve Bismarck fastställa en besyonerlig åtskilnad mellan det talade och det tryckta ordet. Hav tycktes vilja erbjuda kammaren en förlikning i den syftaingen, att om man ville ingsxrävka pressfriheten i afseende ä redogörelserna för kammardebatterna, skulle han gerna begagna sitt inflytande i herrehuset för att få hr Lasekers förslag anteget. Detta enbud afslogs naturligtvis ef förslagets upphofsman. Sedan amendementerna blifvit förkastade, antogs lagförslaget om 84:de artikelus tolk, ning gesom omröstning med 181 röster mot 160, således med en majoritet af 21 röster, som bildades af-alla partierna utom högern, yttersta venstern och en del af det katolska partiet; Nationalpartiet, venstra centern, de moderat konservative, de gemmalliberala, en del ef katolikerna samt polackarne röstade för Laskers försleg. Regeringen led ett så mycket kännbarere nederlag, som det derigenom bekräftedes, att ministören ingalunda är säker på majoritet i inre och konstitutionella frågor. I betraktande af regeringens hållning under diskussionen öfver Laskers lagförslag är det mycket sannolikt att herrehu:et koms mer att förkasta detsamma. Saken kommer då att hänskjutas till nästa förbundsparlament, hvars jordmån är gynnsammare för de allmänna friheterna, Hvad angår Laskers endra förslag, rörande rättegångens inoställande i kraft af artikeln 49 i författningen, så är dess antagande af kammaren tvifvelaktigt, och det är icke omöjligt att det återtages af sin upphosman före diskussionen. Några ord till slut om den romerska konferensen, för hvilken gterna ha ljusnat. Det kan dock icke läsgre bli fråga om annat än fria rådplögaingar utan nås got program, hvilkas resuitat, ifall det blir något, icke skall binda någon, Man skall åtnöja sig med att såsom församlingens slutmål antyda ett arrangemang, som är egnadt att förekomma nya oroligheter i Italien och för framtiden göra er främmande intervention mellan Italien och påfven ändamålslös. Det är genom att sätta dessa fria konferenser uten bas och bestämdt program i siället för den kongress, man ibörjan föreslog, som man erhällit påfrens och de flesta andra regeringarnes samtycke. De franska tidningarne påstå redan nu, att konferensen är betryggad, och våra miniRR