hd Nea IWVEr ep ve Yet ör I PYSR vr warda fåjom ull, ÅA Detta är, dyre mwänner, Herrens fwar på wår frås ) ga: huru länge will du mwred mara öfmer ditt folts böner? Han fmarar of med maning til ommånrdelfe och föfte om förbarmande. MÅ mi ide twifla utan tro desfa dyra, ljufliga löftesord. Wi hafwa ide en öfwerftepreft, jom ide fan warfunna fig öfwer wår fwaghet; utan den fom fre ftad är i alla ftyden, fom wi, dot utan fynd. Der: för låt of: tröfteligen framgå till nådaftolen: att wi måge få barmhertighet och finna nåd på den tid, of: hjelp behöfiwes. Till fåran ommänpdelje och tro är det utan twifmwel, den barmbhertige Guden fyftar genom De jwåra hems I jöfetfer han låtit och låter of öfergå. Måtte Han ide få ffäål till famma flagan, fom han förer öfmer det afilliga JSsrael: Hwad ffall man mer flå eder, medan I afwiken ju defto mer? Förakfte mi agan, eller låte den bringa ofz till miftröftan, förfoffning och otro i frället för till bättring och tro, få Återftår of intet annat än en förffrädlig domfens förbidelje. Men om wi befänne wåra fynder, Gud är tvofaft och rätts wis, att han förlåter of fynderna oc renar of: af all orättfärdighet. Salig är den, fom få mwänder fig af allt hjerta till Herren. Honom frall Herren wisferligen tröfta. Frame föratt ftall den tyngfta bördan aflyftas, fondabördan, jom tryder jannvetet. F medwelandet utt Gud för Ehrifti ffull förlåtit fynderna, ligger en ou tjägligt rif fälla till hughvalelfe, pie om den jordiffa nöden ej genaft ffulle blifma i alla borttagen. Rättfärvige iwovrdne af tron, hafiwe wi frid med Gud genom mår Herre Chriftus; och i denna frid ligger och barnaftapets fröjo. (Sud8 Hirlef utgjuten i måra hjertan genom den bhelige Ande fall göra of måttige att bära lidandet, om sJerren finner nyttigt för of, att ret än wmwidare fall fortfara. DÅ mi bära det fom barn i Chrifti gemenffap, få ffole wi få göra apoftelenå faliga erfarenhet: fåjom ChHrifti lidande är mydet tfommet öfwer of, få tommer oc myden hugfwalelje öfwer of; genom Chriftu8. Fa wi ffola oc få nåd att berömma of i bes dröfweljen, wetande att bedvöjwelfe gör tålamod, och I tålamod gör förfarenhet, od) förfarenhet gör hopp; men hvppet låter ide fomma på fam. Afwen om mwårt ) hjerta fördömer of, fT att mi måne betrakta lidandet ! ej blott fåfom pröfning och öfning, utan och fåfom agua, : ffole wi hafma tröft i den förmifningen, att fwem : Herren äljfar, den agar han, men Han gitar Ywar och en fon, han annammar. AMN aga fynes nu ide wara till fröjv, utan till ängeft; men fedan wedergäller han en fridfjam vättfördighetens fruft, dem fom deruti öfwade äro. ; SÅ lyfer Herren anfigte för dem, jom tro på SIve nom och älfta Hans upvenbarelfe, det lyfer äfven i det djuvajte mörker; och fålunda iwarda de tröftade och hulpne, äfven om Herrens tio ännu ife är fommen att lätta den lefamliga hördan och förtaga den jordifta nöden, Ajwen detta fall utan tmifiwel ffe i finom tid, derejt wi frumhärde i den tro, fom mwerfar genom färlefen. MWär himmelffe wän od) hjelpare har ett hjerta, fom ömmar äfmen för den jordiffa nöden, Wi minnas ju alla huru San i filt jordelifs dag mittade mer några få bröd och fiffar ftora menniffoffaror. Hands arm är ide förfortad. Wisferligen äro mi ide berättigade att hoppas det Han numera fall göra uppenbarliga unders werf, Men i det fördolda mwerkfar Han vaflåtligen lifa underbart och måtftigt. Genom naturens ordning, ge nom de frafter han nedlagt och uppehåller ho3 of fielfma, Senom nite 13, omtantfans, fparfambhetens, arbet; fambetens af honom helaade ordvning wil och fan Han änn gifma Dröd nog åt fina bung vande barn, när Hand tiv fommer. ST må mi på i ftillbet bira denna tid, bedjande utan Återmändv, arbetande i den oroning mår fallelfe fräfmer, winnläggande ofs att i allt bewifa tro; bet mot Svnom. Han utfer tiven att hugfmwala, Han fidar mwäl det nyttigt är; Hmwad wi af troget hjerta tala, Det märfer ftract wår Fader fär. SÅ fommer Gud förrän mi tro Oc ffänfer hugnad, tröft oc ro. Emedan Gud är färlefen, få uppenbarar fig i allt hwad Han gör och låter färlefsrifa affiater. Hans troende barn underlåta ide att lägga märte till vesfa.