CInsändt.y Ett ord i utskänkningsfrågan. Då nu hrr stadsfullmäktige snart komma att till pröfning elier afgörande upptaga det af dess beredningsutskött ttarbetade sv till ordnandet af bränvinsutskänkningen i hufvudstaden, och utskottet deruti föreslår pensionering åt de ursprungliga innehafvarne af utekänkningsrättigheter, får insändaren framställa, huruvida det skulle vara med kbillighet och rättvisa förenadt, att efter den 1 Oktober nästkommande år utan ringaste ersättning fråntaga nuvarande innehafvare utskänkningsrätt af sådana utskänknings rättigheter, som efter år 1855 blifvit genom transport från äldre innehafvare på dem öfverlåtna. Utskottet föreslår pensionering för de ursprungliga innehafvarne, utan att besinna att, om detta skulle blifva lag, både orättvisa och stor ekonomisk förlust skulle tillskyndas nuvarande innehafvarne, alldenstund flertalet af dem har med kontanta penningar, oftast uppgående till tusentals riksdaler, godtgjort de förra innehafvarne för öfverlåtelsen af deras rättigheter, mot vilkor att dem ega och an under ureprungliga innehafvarnes lifetid, samt att årligen betala den utskänkningsafgift och öfrij utskylder, som med dylik rörelse äro förenade, och då härtill kommer att handelskollegium i dessa senare innehafvares hamn utfärdat tillståndsresolutioner att rättigheterna utöfva, hvilket utöfvande nu utan afbrott fortgått 10 å 12 år, måste det anses högst orättvist stt nu frånkänna dessa den rätt, som de så ga oh utöfvat, under det att de äldre, hvilka en gång under goda ekonomiska omständigheter sin rätt afstått, skulle komma i åtnjutande af en pension, hvarom de aldrig haft en aflägsen aning. Alltså bör, enligt insändarens åsigt, för den händelse rättigheterna komma att den 1 Oktober nästkommande år indragas och pensioner beviljas, dessa senare tillkomma nuvarande innehafvarne, dock ej för längre tid än till förre innehafvarnes död, och borde samma rätt, såsom ersättning för gjorda uppoffringar, äfven tillerkännas desamme, ifall det komme att berd vid en frivillig afstgelse.