Aftonbladet – 2 december 1867, sida 2

tHvem är det?4 frågade han. 4Det är jog, öppna, svarade en späd röst. Herr de Bråvillan var med ett enda språng vid dörren, öppnade den och Alice störtade sig i hans armar. . Hur är det fett? Men ser inte till dig! År du sjuk?4 frågade barnet. I en hel timma har jag vankat omkring öfverallt... Mamma har gått ut. ) Guillaume satte barnet i sitt knä och kysste det. Någonting sträft och bittert uppsteg från hans hjerta och hoppressade havs strupe. Äfven han beträdde detta Golgatha, som så mången före honom bestigit, och kände på sin kropp denna dödssvett, efter hvilken det icke mera gesnågonp själavånda. Modren borta! Om en timme kunde Alice vara faderoch moderlös. Han lade sakta handen på det blonda hufvud, som hvilade mot bans bröst; hans fingrar smekte barnets lockar. Det måste dock ske! tänkte hen. Aiice gled ned ur hans knä, tog en bilderbok på bordet och satte sig i en vrå. Jag skall vara mycket tyst, lofvade hon. Fadren hade icke mod att skicka bort henne, och läggande papperen, som han hade omkring sig, i särskilda högar, brände han upp några och ordnade de återstående. Mot hans vilja riktades hans blickar tid efteranvan på dottern, som bläddrade i sin stora bok. Hvad skulle det bli af henne? Skulle äfven bon komma att erfara dessa sönderslitande qval? Han täckte äfven på hennes mor. Hon hade beträdt en dålig väg. Hver befann bon sig väl i denna stund? Han träffade på bref skrifna i flydda tider; de talade om Jura och om de dagar han der hade tillbragt tillsammans med Christine. Kom och gif mig en kyss!4 sade han plötsligt till Alice. Å Barnet var hos honom med, ett enda språng. i Hur är det fatt med dig i dag?4 frågade kön: det är söm om du vore sjuk.