Aftonbladet – 29 november 1867, sida 3

Skolrummen och skolmöblerna på Pariser utställningen 1867, från hygienisk ståndpunkt. (Slut fr. gårdagsbl.) Allt mer och mer kommer man till den öfvertygelsen att vid möbelns konstruktion hufvudsaken mindre består deri att man beqvämt står i möbeln, utan fast hellre ait man riktigt sitter i densamma. Hvarje tum hvarmed distansen förminskas är en ren vinst för helsan. De svenska skolborden med deras 34—1 tums distans äro i detta hänseende de bästa i utställningen. Visserligen vore det ännu bättre om distansen gjordes negativ, men detta är blott möjligt, om bordskifven längs efter midten delas och kan slås tillbaka, eller om bänken kan slås tillbaka eller skjutas bakåt. Dock, om edagogerve ställa så till att barnet under öktlonen ej behöfver stå vpp, så är den svenska skolmöbeln der ståendet sker med svårighet, doek beqvämare att skrifva vid än de andra och är såsom den relativt bästa att rekommendera. Ihågkommer man dock, att meningen vid den svenska möbeln är den, att barnet vid stående träder ur möbeln och ställer sig till sidan derom, bortfalla alla anmärkningar vis å vis det generade ståendet. Fotbrädet. Finnes blott i svenska skolrummet, i det preussiska, der det är högst nödvändigt, felas det, i det amerikanska är det onödigt. De svenska möblernas fotbräde är ej mer -Jän 3 tum bredt. Detta är något för smalt, -Jemedan hela foten ej kan hvila derpå. Bokbrädet. Dess bredd är hos preussiska möbeln 6,5 å 7 tum, hos den amerikanska 8 å 9 tum. Dess lodräta distans från bordskifvan är hos preussiska möbeln 7 å 8 tum, hos den amerikanska 3, 3,5 tum. En bredd af 6 å 7 tum är tillräcklig; är bredden större komma barnets knän i beröring med brädet. Anbriagas bokbrädet 7—8 tum lodrätt från bordskifvan, såsom det preussiska, medför det den olägenketen, att det lätt kommer i kollision med barnets Iben. ) Derför är den i Preussen vanliga bredden 6 å 7 tum riktig, då den i Amerika vanliga bredden 8—9 tum är för stor. Deremot är Preussens vertikala distans från bordskifvan af 6—7 tum för stor, under det att AmeriIkas distans af 3—3,5 tum är att rekommenI dera. De svenska modellerna ha alls intet bokbräde, utan i dess ställe en lida, hvars uppslagbara lock utgöres af bordsskifvan; lådan har ett djup af 4,5—06 tum (ofvanifrån-nedåt) och en bredd af 12,5—15,5 tum (framifrånbakåt). Någon väsentlig nytta medför ej denna inrättning. Ofta nog behöfves midt under timmen en bok, skall man då lyfta upp bordskifvan, falla de på dem stående föremålen i golfvet eller komma i oordning. Det beqvämaste blir alltid bokbrädet, som kanske allra mest passande anbringas under bänken. Barnens ba kunna der ej komma i kollision med brädet. Ryggstödet. I den preussiska skolan sakna åtta bänkar eget ryggstöd. Barnen på dessa bänkar stöda sig nemligen mot de bakomstående borden. Blott den sista bänken, då de -. denna bänk placerade barn ej ha något ord att luta ryggen emot, har ett ryggstöd af 10 tums höjd. Då nu detta är fastsatt på den lägsta bänken, har men besynnerigt nog så ordnat bänkarne i det preussiska skolrummet, att de främsta, läraren närmaste, äro de största, derpå följa de medele stora och sist längst bort från läraren komma de lägsta, Denna omvända ordning ger en högst kuriös anblick. De amerikanska bävkarne ha ett ryggstöd 11—14 tum högt med en lutning bakåt af 1!je tum. Ryggstödet är liksom bönken sjelf fästadt vid det ardra (bakomstående) bordet. Alla da svenska möblerna ha ett egendomligi ryggstöd af 13,5—15,5 tums höjd öfver bänken, och 8—9 tums bredd i dess öfre del och 3—4 tum i den nedre. Fasoneb på detta ryggstöd liknar den som finnes på stolar i de gamla tyska bykrogarne. Ryggstödet stiger snedt bakåt, uppåt, så att dess öfra del står 112 tum längre bekät än den undra. Det är visst godt att icke ha som syggstöd kanterna af det bakom stående bordet såsom i preussiska skolrummet, utan att ett särskildt väl afpassadt ryggstöd finnes; men det är icze skulderbladen (för hvilka de smerikanska och svenska ryggstöden äro beräknade) utan dess bättre korset, som är den lättast uttröttade del af kroppen och den som mest bshöfver ett stöd.. Ett sådant korsstöd 5—6 tum öfver bänken och 1—2 tum framstående till främre bänkkanten är för den fria rörligheten af öfverkroppen och för dennes riktiga hållning särdeles att rekommendera. Derigenom att armbogarne kunna stödas på ett dylikt lågt stöd, underlättar det bröstkorgens fulla utspänning. Utmärkta läkare prisa korsstödets stora törträffligheter. —Bänkarnes Vingd. -Bänklungden i preussiska skolrummet är 120 tum, i amerikanska 48: och i svenska 17—21. Det s. k. halfva systemet, d. v. 8. bänkar, på hvilka 4 kunna sitta och som utmärka sig derigenom att en midtelpassag uppstå, hvilken tillåter läraren en bättre öfverblick öfver barnen, är tyvärr ej utställd. Preussiska bänkarne äro mycket för långa, under det bänkar för två barn, som i Amerika eller för ett barn som i Sverge taga i anspråk ovanligt stora lokaler. inkutrymmet för en skolgosse. Multiplicerar man bänkantalet med bänklängden och dividerar med antalet skolgossar, erhåller man storleken af det bänkutrymme, som är hvarje skolgosse tillmätt. trymmet i preussiska skolrummet är 18 tum, i svenska skolrummet 17—21, i amerikanska 24. Här föregå amerikanarne med godt exempel, ty ett barn behöfver verkligen till beqväm skrifning 24 tom utrymme. Allmänna slutsatser. Öfverblicka vi nu resultaterna se vi att hvart ch ett af de tre skolrummen ega felaktiga, passabla och förträffliga hygieniska inrättningar. 1:0. Felaktiga, icke fer evärda inrättningar nnas : a) i preussiska skolrummet : Det alltför ringa antalet fönster och derag bristande storlek, fir ENE