Aftonbladet – 29 november 1867, sida 2

maow Hlö MO JERNKEDJ9RNA) ROMAN AR Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Och begagnande sig utaf skyddet af en lare, böjde hon med en snabb och beaglig rörelse sin panna mot herr de Sarelays läppar. Då hon rätade sig upp igen, stod en hotande gestalt framför henne. Christine uppgaf ett rop och vacklade. Nästan i samma ögonblick som hon hade äfven herr de Sarclay igenkännt öfversten. PMin herre...7, sade han och närmade sig. vUrsäkta, min herre, i morgon få vi tillfälle att förklara oss med hvarsandra?, afbröt honom Guillaume; ?nu torde ni tillåta mig faga fru de Brevillans arm och ledsaga henne hem.? Han ringde och försvann med grefvinnan enom porten. 5 Således en duell!? tänkte Raoul och steg upp i kupån. Nionde kapitlet. Guillaume och Christine gingo långsamt uppför trappan och in i sin våning utan att vexla ett ord. Der funno de en brasetänd at kammarjungfrun, som icke vågade se på dem. Under dessa få minuters väntan hade grefvinnan uppbjudit hela sin energi och kallblodighet. Först och främst gällde det att ieke darra eller tveka. Om hon ville Ba A.B ner 250-261, 263—267, 269, 271—273; ga och 78. : ;