Aftonbladet – 28 november 1867, sida 3

e j låta timret vara; Ström ville minnas, att häro 1 I varit fråga på morgonen den 11 nästlidne Ju då ackordet för dagen uppgjorts med flottning -) manskapet; och förklarade Ström, att han icl t) kunde påminna sig, om han uppgifvit något sk hvarför timret icke finge medtagas. 11 Angifvaren Holmblad anmärkte, att hvad a ginge hr Tengvalls yttrande, att vid flottninge tages af det mera vanda manskapet endast s ildant timmer, som är enligt märke intummad Holmblad ansåg samma märke icke utgöra någ bevis på sågverksegarnes rätt till timret, ty var ligen vore timret, redan innan beslag skedd intuommadt för sågverksegarnes räkning. Häremot androg hr Tengvall, att han af Strö erhållit den upplysning, att Holmblads utsag licke öfverensstämde med verkliga förhållande Ity om något timmer, som toges i beslag, d möjligen skulle vara intummadt, härledde så fjant sig af intummarnes misstag eller okunnig et. För sin del tyckte angifvaren Holmblad, de hans utsago vore styrkt genom afhörda vittnen I berättelser. Hr Gahn erinrade, att hörde vittnen intygat det ifrågavarande timmer varit försedt med Bagg böle sågverksegares märke. I anledning häraf ville hr Tengvall påminna att under ransakningen framgått, att äfven al verkaren brukar förse timret med sågverksegar nes märken, så att det af hr Gahn sist uppgifn förhållande icke utgjorde något bevis derom, at ifrågavarande timmer varit intummadt för Bagg böle sågverksegares räkning. Härefter anhöll åklagaren, att Ström mått tillfrågas om intumningsmärkenas beskaffenhet Ström upplyste, att han för sin del vid timmer intummande brukade märka det intummade tim ret i lilländarne med rödkrita. Derpå anhöll åklagaren, att skogsuppsynings männen Edholm och Thulin måtte höras, om ni got af det af det uti Djupskolafvan intagne tim mer varit försedt med intumningsmärke. Bemälde Edholm och Thulin, vid rätten tillstä des, fingo företräda, dervid Edholm, förut hörd såsom vittne i målet, på aflagda eden förklarade, att han bland det uti Djupskolafvan intagna tim mer sett någon stock?, som varit i lilländan försedd med ett kors, ritadt med rödkrita, mer kunde Edholm icke uppgifva antalet af dessa stockar; äfven annars hade Edholm inom sjunde revieret tagit i beslag mycket timmer, som varit försedt med sådant märke i lilländarne. Vice häradshöfding Tengvall förklarade sig icke vilja påstå, att icke möjligen något intommadt timmer varit intaget uti Djupskolafvan, utan fastmera ville Tengvall medgifva, att så varit ganska sannolikt, ty då förut allt timmer, som icke varit stämpladt, ansetts tillhöra sågverksegarne, men deremot under sista året blifvit ett omvändt förhållande hade misstag lätteligen kunnat begås af intuommarne. . På grund af hr Tengvalls berörde medgifvande ansåg angifvaren Helmblad, att då sågverksegarne eller deras ombud icke underrättat timmertummarne om det lagstridiga uti deras förfarande, misstagen skett med sågverksegarnes eller deras ombuds vett och vilja. Som hr Tengvall medgifvit det förhållande, hvarom skogsuppsyningsmannen Thulin åberoafstod åklagaren från bemälda Thulins hörande. Hr Holmblad företedde nu en yxa, försedd å hammaren med märket ?V I R 67 med en krona deröfver, hvilket märke angifvaren uppgaf skola A alla till utstämpling beviljade trän anbringas dels vid roten, dels ock, en manshöjd längre upp, så att öfre märket alltid må kunna medfölja timmerstocken ; äfvensom han företedde en hammare, försedd dels i ena ändan med märket V I och en krona öfver, hvilket märke åklagaren appgaf skola anbringas i ena eller båda ändarne af timmer som tages i beslag, dels ock å andra hammarändan med en öppen krona, som åklasaren uppgaf anbringas å det i beslag tagna immers långsidor; tillika ville hr Holmblad uppysa, att inom hans revier beslagstimret alltid örses med märke i ena ändan. På fråga af ordföranden uppgaf hr Holmblad, att ban närvarit vid stämplingen af allt det timmer, som utstämplats nästlidne höst; att han cke sjelf påslagit stämplarne; att de personer, som egt rätt till utsyningen, blifvit sjelfva använde att påslå stämplarne och äfven fått utvisa räden, som de önskat utstämplade; samt att han jelf närvarit vid hvarje träd, då det stämplats, och dessutom medhaft en skoggsuppsyningsman tt räkna träden. Hr Tengvall anhöll, att angifvaren måtte tillrågas, när utstämplingen först börjat ega rum, Angifvaren förklarade, att dermed börjats unler nästlidet år. (Forts)