Aftonbladet – 28 november 1867, sida 2

svindel; men som han märkte att man observerades honom, svarade han: Min hustru är litet illamående; hon kunde icke göra mig sällskap och bad mig framföra sin komplimang jemte sin djupa Ikdsnad öfver att inte kunna ha det nöjet att göra er sin visit.t Det musicersdes den aftonea hos baronessan. Införd af värdinnan i en, salong, ler en ungersk artist exeqverade sikrmande variationer på ett piano, satte sig öfversten ett hörn af rummet. Hvar kunde Christine vara? Ofrivilligt såg han sig oupphörligt omkring i salongen, Han trodde att han i varje ögonblick skulle få se henne. Den vifallsstorm, som utbröt omkring honom; ryekte bonom plötsligt ur hans feberaktiga irömmar. Stingande misstankar genomborrade honom likt dolkar och lemnade efter sig ett djupt sår; han påminte sig att kammarjungfrun hade sett förlägen ut då hon svarade honom. Tusende obetydligheter runno honom nu i sinnet. Allt hade befunnit sig i god ordning hem. ma hos Christine; den sista branden höll vå att slockna i kaminen; hon hade såleles gått ut långt förut, och hvart? Det nade regnat i Paris lika väl som på landet. Van glömmer sig icke på promenaden i sålant väder. Det eviga hamrandet på pianot etade Guillaume; tonerna gjorde på hans jäl samma intryck som hagel i kroppen. lan ville gå, men han fruktade att ådrng ig uppmärksamhet. Emellertid blef ett ängre dröjsmål honom outhärdligt. I detta gonblick uppslogos deuxbattangerna till ett alleri, der ttet skulle serveras, Guillaume egagnade sig af den allmänna uppståndel. en för alt smyga sig bort. Friska luften agnede honom. Han sökte efter antagliga örklariogar — till grefvinnans bortavaro,