segra på Capitolium eller dö under Roms murar, och den som känner hans mod och ihärdighet, måste darra för hans lif. Himmelen vare lofvad, är han dock bevarad åt sitt fädernesland och sina vänner, och då det mottagande, som generalen rönte i Figline, var otänkbart, så befriade mig den underrättelsen, att han åter beträdt konungariket Italiens mark från den qvalfulla ovisshet, hvari jag under tre veckor sväfvat. Så snart underrästelsen, att Garibaldi blifvit förd till Varignano, bekräftat sig, beslöt jag att upppbjuda allt för att komma till hopom. Jag lemnade Livorno den 6 November, och då jag efter fem timmars färd på jernväg inträdde på Hotel di Milano i Spezzia, fick jag genast af dess ega. rinna, enkan Conti, många intressanta meddelanden. Trots alla polisens åtgärder för att hålla generalens ankomst hemlig — berättade hon — hade en stor del af vår stads befolkning samlat sig vid jernvägsstationen, då det extratåg, som medförde Garibaldi, i förgår sent på aftonen anlände: den ba. taljon bergsaglieri, alla karabinierer, brigadierer och officerare, som åtföljde fången, måste gifva efter för folkets vilja; i ett nu voro hästarna spända från hans vagn, ochi stället för att vid midnattstimmen föras till det kalla och ödsliga Varignano, rullade den vegn, hvari Garibaldi befann sig, under de ljudligaste evvivarop in i portgången till Hotel Croce di Malta, der en god qvällsvard och en förträfflig bädd vederqvickte honom. Dock fick han endast pjuta tre timmars hvila, ty hans bevakning, som fruktade att hans närvaro kunde frampå dagen framkalla mycken uppståndelse på stället, förde honom jemte hans måg Canzio, hans sekreterare Basso och hans betjent Maurizio till fästningen Varignano. Hans vänner hade emellertid skyndat sig att med de nödvändigaste möbler förse de rum, som han skulle bebo på fästoingen. Det tycktes nästan som om de officerare, åt hvilka Garibaldi blifvit anförtrodd, icke fått några bestämda order, hvarest de skulle inqvartera honom ; ty det eades i början, att han skulle föras till ett af de på ön Palmaria nyuppbygda fästena, der endast straffångar och galerslafvar sitta häktade. — Och är det möjligt att få tillträde till honom? — frågade Jag. — Igår — svarade fru Conti — fick min son öfverlemna till honom sjelf två rapphöns och dröja en stund hos honom; men i dag har sträng befallning kommit från Florens, att ingen får inslöppas till honom; till och med den engelske och den amerikanske konsuln måste finna sig i att blifva afvigade. Medan vi sålunda stodo och spräkade in: trädde kyparen och sade, att en generalens läkare, som var mig väl bekant sedan 1862, önskade se mig. ?Det måste vara Prandina, tänkte jag och framför mig stod erkligen i samma ögonblick denne Garibaldis bepröfvade vän, jemte hvilken jag för fem år sedan hade så mycket att uträtta åt generalen. — Oöfvervinneliga hinder stå oss i vä gen, signora, — sade Prandina. — Förliden lördag lemnade jag Monte Roondo jemte många sårade, och det är för mig af högsta vigt att få tala med Garibaldi, men det synes omöjligt att få tillträde till honom: i morgon bittida får jag se, höra och veta hvad som är att göra och skall i berätta det för er. Jag hade, innan jag lemnade Livorno, skrifvit till Florens for att af ministeren ut verka nödiga order för att få slippa in, men jeg räknade doök ingalunda derpå, och under den sömnlösa natten beslöt jag att följande morgon ensam försöka min lycka. ; . . Knappt grydde dagen, innan jag beställde mig en vagn, ty den underrättelsen, att tiotåget skulle medföra ytterligare två bataljoner bersaglieri till förstärkande af Garibaldis vakt, lemnade mig ingen ro; trots alla böner och uppmaningar till skyndsamhet glog dock klockan nio, innan hästarne voro förspända och jag befenn mig på väg till Varignano. De nya kanal-, arsenalbassinoch jernvägsbyggnader, som blifvit påbörjade strax vester om Spezzia, hafva förvandlat denna trakt invid den vackert belägna lilla staden till ett titaniskt kaos; jag visste icke, hvart kusken ämnade taga vägen, då hen, i stället för att såsom förut fara längs efter den leende stranden, först körde genom hela staden och sedan öfver en med kologsala stenoch granitblock öfversådd slätt, tills han ändtligen uppnådde den tjusande väg, som ledde till Varignano. Hvad hade icke allt tilldragit sig, sedan jag år 1862 beträdde denna väg, der hvarje punkt i mitt miane återkallade en eller annan tilldragelse! Hvilken här ef djupt gripande minnen omsväfvade mig icke vid hvarje svängning af bjulen! I den lugna, klara höstnaturen log allt fredligt, soligt och upplyftande, alldeles som då, när jug trodde mig lida det mesta jaz kunde få för hjeltens skull — men det närvarande ännu mera gripande ögonblicket undanträngde de ur det förflutna uppdykande bilderna, ochi den qvalfalla ovissheten om utgången af mitt företag förmådde jag endast fiyktigt tänka på de svunna åren, Utan rättighet att göra anspråk på tillträde till Garibaldi och endast försedd med ett engelskt pass, darrade jag för det ögonblick, då vagnen skulle stanna och jag blifva afvisad. Knappt hade min värdinnas son, gom ånyo medförde ett par vackra rapphöns åt generalen, nedspruvgit från kuskboc-en, förrän han af den vakthafvande karabinieren fick det lakoniska beskedet: ?I dag slipper ingen in till generalen!? Då jag sade, att jag önskade tala med fästningens kommendant, erbjödo sig vakterna genast att förs mig till honom. Öiverste Camozzo satt vid sitt skrifbord; han mottog mig på det artigaste och nödgade mig taga plats, men då han fick veta ändamälet med mitt besök, uttryckte han sin ledsnad öfver att icke kunna villfara min önskan, emedan ministåren i detta af. seende meddelat honom de strängaste befallningar. Huru det efter en så kategorisk förklaring lyekades mig att beveka den otränce niemantesaren. vet jag icke sielf