Aftonbladet – 27 november 1867, sida 3

Article Image
joämnda fabrik uppburit af allmänheten, oberäknadt sjelfva tillverkningsvinsten 4). En vigtig fråga återstår ännu att närmare utreda — den nemligen huruvida hvitbetsIeockertillverkningen verkligen ökats i mån som den fortgått, ty om icke få är förhållandet, kan man ju vera benägen antaga, alt det ör en industrigrensom bedrifveg jendast derför att den engång blifvit börjad. II anledning bäraf anse vi oss böra upplysa, Idels att från den tid denna industrigren började (1854) och intill slutet af förlidet lär, har samtliga vid fabriken snetällda perIsoner ökats från 130 till 300 — en omständighet, som redan vittnar om stora fram steg, och dels att då den approximeativa hvitbetssockertillverkningen för åren 1854—56 i medeltal utgjorde 463,000 skälp., har den för åren 1863—66 i medeltal uppgått till 2,295,400 skålp.; man mäste således antaga Jatt nämnde fabrikation under sin tolfåriga verkeamhet For särdeles tillfredeställande framsteg, och stt den icke lärgre kan eller bör betraktas såsom ny, och ändå mindre såsom en späd planta, hvilken fordrar skydd och särskilda fördelar från statens sida (frihet från all beskattning) för att ege bestånd?. Slutligen anse vi oss böra erinra derom, att i fall innevarande års hvitbetsskörd allenast kommer att lemna lika medelafkastning i socker som de fyra föregående ären, så uppgår det premium, som fabriken af staten åtnjuter för hvitbetssockertillverkningen, till 229,500 rdr, och det är sannolikt att i det närmaste enahanda premium tillföll fabriken för 1866 års tillverkning, enär större delen af densamma väl icke efyttrades förr än tullen på råsocker blifvit ökad från 8 till 10 öre. Vi vilja alldeles icke påstå att de beräkniogar vi härofvan gjort äro absolut riktiga, ty dertill skulle fordras mera speciella uppgifter än som finnas att tillgå. Men så länge Landskronafabriken icke ejelf uppgifver sin bvitbetssockertillverknoing, finnes ingen annan utväg för att utröna densamma, än att jemföra den uppgifna tillverkningen af reffinadsocker med råsockerinförseln i de skånska bamnarne, hvarigenom dock den derefter beräknade tillverkningen af reffineradt kolonialsocker påtagligen ställer sig något högre, än om man kunde afräkna det importerade råsocker, gom i Skåne direkt förbrukas och som således icke blir vid fabriken i Landskrona förädladt. Men då resultatet häraf allenast blir det, att hvitbetssockerproduktionen visar sig något mindre än den sannolikt ör, så ligger deri ett bevis på att vi icke velat oskäligt vppdrifva nämnde fabriks supponerade sockertillverkning af inhemsk råvara. Den vinst, som fabriken erhållit på ifrågavsrende tillverkning, missunna vi den elldeles icke; men vi fordra först och främst att denna vinst erkännes såsom ett faktum 5), och dernäst att bolaget icke undandrager sig erlägga en skälig beskattning, lämpad efter den exceptionella förmån som fabriken åtnjuter genom den höga införseltulien på råsocker 6). Staten kan och bör visserligen uppmuntra ella inhemska näringar, men icke ensidigt och icke på sllmänhetens bekostoad. Staten har ieke heller råd, allraminst nu, att afsäga sig en skälig skatteinkomst af ett industriföretag, som redan hunnit fullt kongolidera sig och gom obestridligen lemnar en ganska betydlig vinst, till hvilken staten bidrager derigenom att hon åsatt hög införgseltull på samma artikel, som vid det här ifrågavarande fabriksetablissementet tillverkas. Staten har redan för detsammes befrämjande under de förflutva tolf åren uppoff. rat en för våra förhållanden ofantlig summa. Tiden är således inne för Landskronafabriken ett af vinsten på ein hvitbetssockertillverkning lemna ett skäligt bidrag till statens allmänna behof. Deriegenom hotas alldeles icke denna fabrik med undergång och icke heller andra dylika fabrikers anläggande torde deraf hindras, ty om så anses behöfligt låter det ganska lätt verkställa sig att lemna dessa nägra friheteår. Vi anse just den närvarande perioden särdeles lämplig för den inhemska hvitbetseockertillverkningenus beskattande, då för ökandet af statens inkomster nödigt varit att höja införseltallen på kolonizeleocker, en ätgärd hvarpå idkarne af den inhemska hvitbetssockerfabrikationen gjort en ytterligare vinst. För en tillfredsställande lösning af derna ömtåliga beskattningsfråga, rörande hvilken eå stor begreppsförvirring varit rådande, ense vi särdeles lyckligt att Landskrona stad till riksdagsman utsett just den oftenämnda hvitbetssockerfebrikens disponent, grosshandisren Tranchell. Han skall — vi äro derom fullt förvissade med kunskap om hans redbara karakter — icke underlåta att lemna riksdagen alla erforderliga upplysnivgar för frågans utredning, och vi antega att det egentligen varit derföre, som hr Tranochell åtegit sig det mödosamma riksdagsmannakallet. 4) Man skall möjligen invända att det rendement (80 proc.) som här ofvan beräknats, är alltför lågt, enär genom en ökad teknisk skicklighet mer än 80 proc. raftinad torde erhållas. Deremot vilja vi erinra, dels att de svenska sockerbruksegarne sjelfve vid framläggandet af sina kalkvler icka medoifvit ett högre rendement

27 november 1867, sida 3

Thumbnail