Aftonbladet – 27 november 1867, sida 3

fsladkommas omkring och på föga aiständ från våra mest befolkade städer. Vi ha ansett oss böra framhålla desea beräkningar för att afväpna inkastet bet träffande den ofantliga greal, som skulle j erfordras för en så utsträckt hvitbetsodling; tl men äfven för att erinra derom att, just , emedan denna odling mäste koncentreras . linom sådana trskter, hvilka hafva rik till; gång på arbetare och der transportmedlen . I till fabrikerna äro förmånliga, så blir hvit-Ibetsodlingen sannolikt mera en speciel näringsgren i vissa trakter af vårt land — ; nemligen omkring de folkrikaste städerna — bjän en näringsgren, som kan bedrifvas af Ijordbrukarne i sllmänhet. ) Det är emellertid den senare, efter all I gannolikhet oriktiga, föreställningen, som vållade att förslaget om hvitbetssockeri fabrikationens beskattning rubricerades af så många representanter vid sista riksdagen såsom ett svårt attentat mot hela vårt jordI bruk och alla dess idkare. ) Rätteligen hade endest representanterna Iför de temligen begränsade trakter, der hyitbetsodlingen med jördel kan idkas, bort motsätta sig hvitbetseockerfabrikationens beskattande, och af dessa för såvidt de företrädesvis lade vigt på ett mera lokalt eller partielt intresse. Att åter de, som voro specielt intresserade för sockerfabriken i Landskrona och ifrade mot all beskattning på dess tillverkving ef hvitbetssocker, dertill föranleddes af miesuppfattning om staItens sannskyldiga rätt och fördel, är obeetridligt. Den enda utväg, som de kunde aplita, var förespeglingen att nämnda tillverkning hittills utgjort, och ännu på länge jendast skall utgöra, ett jemförelsevis ringa belopp. Men härati missledde de, med eller Jutan afsigt, kamrarne. I) Ett faktum är, att fabriken i Landskrona aldrig uppgifvit qvantiteten af sin hvitbetssockertillverkning, utan endast den afsirup. II intetdera fallet är fabriken heller dertill förpligted. Men då sirupstillverkningen uppgrie så kon man beräkna RR ett ungei v r hum stor hvitbetssoekertillverkningen Den förra uppgefs för år 1864 till 485,000 skälp., för 1805 till 571,000 skälp. och för 1866 till 589,000 ekåip., eller tillhopa för dessa tre år till 1,645 000 skålp., och efter det vanliga förhållandet mellan hvitbetssirup och -socker, svarar detta tal mot — 2,961,000 ekålp. socker 2). Antages pu att detta socker till sin beskeffenhet (färg) endast var jemförligt med det kolonialsocker, som drog lägsta införseltullen (då 8 öre pr skålpund), så utgjorde den vinst eller det premium som tillföll fabriken i ruudt tal 236,500 rdr eller i medeltal 78,900 rdr ärligen, hvilket belopp statsverket förlorade i inkomst, under det att den sockerkonsurerande delen af landets befolkning fick betala samma belopp till fabrikanten, ty det är alldeles gifvet, att om ifrågavarande tre millioner skålp. hvitbetesocker icke hade producerats här i landet, så hade ett deremot svarande qventum socker blifvit infördt, för hvilket införseltuilen utgjort 236,800 rdr. Då emellertid fabriken icke är förpligtad att särskildt uppgifva sin tillverkning af hvitbetssocker och dito sirup, men densamma redan fortgått i flera år före 1864, är det klart att man icke har någon egentlig vägledning oti de bär ofvan anförda beräkningarne. Men nu är förhållandet, att äfven andra och utan tvifvel mera tillförlitlica uppgifter förefionas, som göre det åtminstone sannolikt att hvitbetssockertillverkningen i Landskrona varit betydligt större än som ofvananförda uppgifter och derpå grundade beräkningar gifva vid handen, Enligt i kommerskollegium tillgängliga officiella uppgifier utgjorde råsockerinförseln i de skånska hamnarne 3) i runda tal: Under åren 1854—56 sammanlagdt 12,546,100 KE. edeltal pr år 4,182,000 E. 1857—59 d:o 11,597,100 . Medeltal pr år 3,865,700 . 1860—62 d:o 9,819,200 E. Medeltal pr år 3,273,000 . 1863—65 d:o 2,869,400 . Medeltal pr år 2.623,100 . och under 1866 .... 1,741,900 K. Man finner sål råsocker-införseln till de skånska bamnarne successivt minskats bögst betydligt. tt oreaken till denna minskning måste ligga i en stigande tillverkning af hvitbetscocker är påtagligt, och det bestyrkes äfven af Landskrona-febrikens egna uppgifter rös rande dess tillverkning af raffineradt socker. Den har nemligen alldeles icke npedgått i män af den minskade räsocker-införsein, utan har tvärtom successivt stigit ganska betydligt retativt till den sednare. Landskrona-fabrikens til verkning af raffiveradt socker (alla slag) utgjorde i rundt tal: Under åren 1854—56 sammanlagdt 11,157,900 K. Medeltal pr år 3,719,300 E. 1857 59 d:o 10,434,200 E. Medeltal pr år 3,478,000 X. 1860-62 d:o — 10,182,300 I. Medeltal pr år 3,394,100 . 1863-65 d:o — 11,946,500 . Medeltal pr år 3,982,100 . och under 1866 3,079,000 K. Om man nu antager att allt det råsocker som till de skånska hamnarne införts under åren 1854—66 blifvit rafiineradt i Landskrona, hvilket dock icke är sannolikt, emedan tvifvelsutan någon del deraf oraffineradt förbrukats till åtskilliga behof, så skulle: de 12,546,000 skålp. råsocker, eom införts 1851—56 efter ett rendement ef 80 roC., hafva lemnat...... skälp. raffin. 10,036,800. de 11,597.100 skälp. som införts 1857—59, hafva lemnat..... ... 9,277,600. de 9.819,200 skålp., som ioförts 1860—62, hafva lemnat......... 7,855,300. de 7,869.400 skälp., som införts --1863—65, hafva lemnat......... 6,295,500. och de 1,741,900 skålp., som in förts 1866, hafva lemnat......... 1,393,500. Summa skålp. ratlinad 34,559,700. Men huru öfverensstämmer denna ocekligen högt och påtsgligen alltför högt beräknede summa med den af Landskronafebriken sjelf uppgifna raffinadtillverkningen? Jo, den utgör (se här ofvan) sammanlagdt för åren 1854—66......... 46,799,900 I, hvaremot, äfven om allt till Skåne nämnde år infördt råsocker blifvit i Landskrona Miusdladt damafandast burna: