Aftonbladet – 26 november 1867, sida 2

ni kommer att draga er ur en situation som inte saknar en viss originalitet... 9eeå Dominique?, tillade hon med en befailande blick på kammartjezaren, anmäl!? Dominique bugade sig och yttrade med osäker röst: , Herr grefve de Bråvillan !? Guillaume inträdde. Gardinen rörde sig änonu framför fönstret. ?Jag tror jag kommer olägligt?, yttrade Guilleaume vid åsynen af åtskilliga fruntimmersartiklar, som lågo kringspridda på möblerna. För ått tillstå sanningen, så är jag inte -ensam?, svarade Raonl. Ahl! hviskade Guillaume. Och mot sin vilja kastade han en blick rundt omkriog rummet. En starkare skuggning aftecknade sig bakom gardinen; hans blickar stannade på den, och i samma ögonblick framstack-en liten välklädd fot nedanför sidendamastgardinen. Jag aflägsnar mig?, återtog han. En liten hvit kand. blänkte fram som en blixt på kanten af gardinen och gjorde en pekande gest. Guillaume såg den ett ogonbliek; han rörde sig ej från stället och fortfor att hålla blicken fästad på den lilla foten, hvars mjuka profil stack sf emot mattans ljusa botten. Ah, skall jag således stanna? tilllade han. Raoul kände dödens kellsvett på sin panna. A Åh nej, inte just det?, svarande han; Pni könner fruntimret som befinner sig der bakom gardinen; hon önskar gå först. Stig derföre dit in i kabinettet. Det är nästan en befallning bon ger 0s2, och jag vei att vi ör alltför artig kavaljer för att ej efterkomma den.?