Aftonbladet – 25 november 1867, sida 4

Hur tidens hjul sin axel vänder, Om långsamt eller fort den kör, Det vet bäst han, kvars allmakts händer Vår lifstråd om cylindern för. Du, som på fästet af det höga, Än tänder sol och stjernor opp, O, låt en själens dunkla öga, Dig skåda få i tro och hopp. O, uppvärm, Gud, medmenskors hjertan, Alt öfva godt, som du befallt; Att torka tåren, lindra smärtan, Så lärde Han, som fullgjort allt. Som kärleksfullt än rösten höjer För denr om bistånd honom ber, Hvars hjelp är viss, om än (ördröjder, Och nådens sol bland molnen Jer. cd näppe smtilon låt nu falla, u lycklige, ett duggregn ner. Till nödens barn, som vågar kalla, På gåfvorna Allfadren ger. Mång tidens hjul, hvars uppkomst vänder, Nu näringarnes fortgång kring, Hvartill förr fordrats många händer, Mångdubbel tid, med många ting. Och ett af dem kull lyckan körde För mig, som ett af offren blef. Till flitens barn jag förr ju hörde, Ej då jag tiggarvisor skref. Och för att detta yrke slippa Mig egna åt, jag ödmjukt ber, Af smärtans tid en timma klipp, Men godhetsfullt till spinnrock ger. Så nödgas åter en medkristen anropa medmenniskors godhetsfulla deltagande, nedtryckt af obotlig ögonoch bröstsjukdom med flera svåra lidanden. Nyligen återkommen från ett sjukhus, utblottad på allt, utan medel till lifsuppehälle, ved, hyra och räddning af några pantsatta effekter, de få spillror af ett helt lifs arbete och möda. För dem, som behaga lyssna till detta sorgeqväde af f. d. linnesömmerskan Ulr. Chr. Holmgren, hvars adress är: Stora Humlegårdsgatan N:o 9, 4 tr. upp, finnes lista i Carlssons Bokhandel vid Stora Nygatan samt Hr Huldbergs Bokhandel vid Regeringsgatan, der betyg finnas att genomse.