Aftonbladet – 25 november 1867, sida 4

lomen, upplyste att hon ifrågavarande natt vakat vid mannens rop, att det var folk på vinden?. Mannen hade klädt sig och skyndat ut. Likaedes hade ett annat i gården boende folk, maarne Olsson, hvilka äfven voro inkallade, hört ramp på vinden och trott att tjufvar voro derippe för att stjäla. Sedan ljus och lykta blifvit anskaffade, hade man begifvit sig upp på vinden, wvarest rök förmärkts och en stark tjärlukt, och nade derstädes anträffats halm antänd, en tjäroyts jemte ett kolfat, som var något brändt af iden. Mordbrännaren hade af det allarm, som sjordes, blifvit skrämd på flykten samt undkomnit. Ogifta F. M. Oberg, som vid tiden för mordorandsanläggningen äfven bott i egendomen, nade om natten blifvit, liksom de andra, uppväckt af ropet, att det var tjufvar på vinden. Hon berättade derjemte, att Pettersson vid ett tillfälle, efter hållet förhör i poliskammaren, hade gjort ett besök i huset, dervid han yttrat sin slädje öfver, att han var på fri fot. an hade då tillika för Öberg omtalat, att Lindström sökt förmå honom att tända på, hvarvid Pettersson skulle tillagt: men det var jag för slug till. Vittnet hade under samtalet vidare frågat Pettersson: Men kunde Pettersson väl vilja tända på och innebränna 0s8?? Härtill hade Pettersson genmält: Jag var nog här och titta efterjungfrun för att varna henne, men jag såg ej tillna? Åt hustru Olsson, med hvilken Pettersson denna gång äfven sammanträffat, hade han yttrat: PAtt hon ej skulle vara rädd för honom; han ville henne ej något ondt. Oaktadt förenämnde bevisning jemte åtskilliga andra graverande omständigheter förekomma mot Lindström att hafva tubbat mordbrännaren till brottet, bestrider han sanningen af allt hvad vittnena berättat, liksom Lundell, hvilken säger sig vara oskyldig till de mot honom framställda anklagelser. Ått Lindström icke sjelf anlagt branden framgår af ett vittnes uppgift, hvaraf styrka att Lindström under ifrågavarande natt varit hemma i sin bostad. Lindström är en äldre man, med ljust stripigt hår, något skallig, i rödt stötande polisonger, hög bakåt lutande och bred panna, grofva ansigtsdrag, hvilka förråda mycken råhet, samt illpariga ögon af odeciderad färg. Lundell, som är några och 20 år, har ljust hår samt regelbundna ansigtsdrag. Pettersson, hvilken efterspanas, uppgafs at vittnena vara en stor, grof karl, ljuslätt med mustacher och bruna ögon. Ransakningen uppsköts för flera vittnens inkallande till annan dag. — Funnet lik. Sistlidne natt, kl. !, 12, på träffades å kajen nedanför operahuset liket efter en okänd qvinsperson. :Den döda, som var klädd i bomullskjol med svart botten och gröna, tryckta ränder, grå ylleschal med små, svarta rutor, brun kofta och hufvudkläde af svart silke, är afförd till stadens bårhus vid Carolinska institutet på Kungsholmen. Af polismästaren förordnades i dag att liket skulle besigtigas. — Dom, A Upsala cellfängelse har måndagen, onsdagen och torsdagen i förra veckan inför urtima ting med Vaksala häradsrätt ransakninj fortgått angående det förr omnämnda mordet Dagakarlen Erik Dahlin. Vid ransakningen upplystes, att Dahlin ljutit döden genom den misshandling smedsarbetaren August Holm honorfi under vägen tillfogat, och dömdes Holm härför till 6 års straffarbete. — Dom. Hofrättens dom har nu fallit i målet rörande de för mordbrand häktade och dömde förre kaptenen L. Gardell, förre handlanden N. O. Carlsson, murmästaren N. T. Berglund, förre gästgifvaren Lundgren samt smeden Wickman, och lyder den ienlighet med rådhusrättens förut i målet meddelade utslag, dock med den skilnad, att Gardell och Carlsson i stället för 10 år blifvit dömda till straffarbete på lifstid. — Sjelfmerd. Norrköping den 23 Nov. En ung bokhållare på ett grosshandelskontor här i staden afhände sig lifvet förliden torsdag, medelst ett skottis aflossande i munnen. Det har sedermera upptäckts, att han missbrukat sin prin: cipals förtroende och bestulit honom på flera sätt samt derjemte åsamkat sig skulder genom ett lättsinnigt lefnadssätt. — Rymda fångar. Askersund den 23 Nov. Enligt i går ankommet telegram till stadens borgmästare hafva från Carlsborgs fästning rymt ej mindre än fem kronoarbetskarlar, nemligen n:r 221 Fält, 227 Jansson, 266 Jönsson, 508 Olsson och 509 Strömberg; och som de, efter särskild upplysning, skola i båt begifvit sig från fästninen och landstigit på Wetterns vestra strand, torde nog en eller annan af dem komma hit till orten, hvarför ock en hvar lärer finna sig uppmanad att, på lämpligt sätt, biträda polistjenstemännen så på landet som i staden med nämnde rymmares gripande. OROERER RORAASENO NT