den från salens golf genom evakueringstrumman uppstigande, förskämda luften. Denna luft nedsjunker nemligen uti den omgifvande glaslyktan, mellan denna och en inre lykta af tunnt, hvitt fönsterglas och tvingas härigenom att iokomma till gasringarne från deras undre sida. Antändningen af de sålunda temligen oåtkomligt inneslutna gaslågorna försiggår genom öppnande af gaskranen samt kringvridande af en från vinden vridbar tändarm. Denna sistvämnda består af ett rör, försedt med en rad fiva, tätt intill hvarandra sit tande öppningar. Så snart denna arm af lägsnas från ett visst läge, utstrummar gasen genom dess många öppningar och antändes efter rörets hela längd af en under riksdagstiden ständigt brinnande mindre lå ga. Tändarmen antänder derpå i sin ordning vid kringvridandet kronans alla lågor och intager härefter sitt utgångsläge, å hvilket dess lågor efter sålunda förrättadt värf af sig sjelfva genast slockna. Hela denna antöndningsmanöver är ett ögonblicks verk. Hvardera kammaren förses raed tvenne lysapparater af den beskaffenhet vi här beskrifvit, hvardera försedd med 168 lågor. Angående anordningens dekorativa detaljer är ännu för tidigt att lemna någon fullständig beskrifning; vi vilja blott nämna att de arrangeras af arkitekten J. F. Abom i öfverensstämmelse med salarnes öfriga dekorering och äro under utförande af bildhuggaren E. Hoffman. w—ITITROOÖ