UTRIKES. FRANKRIKE. Senatens president Troplong öppnade den 19 dennes i sessionev med ett tal, förnämligast egnadt åt de aflidne senatorerna Labedoyåres, Foulds, d Allonvilles och Levasseurs minne. Till elut uppmanade han senaten att betänka de ord, som dagen förut yttrats af kejsaren, ?hvilken alltid känner hemligheten att uttala det rätta ordet i ella politiska situationer och bringa Jjus i ginnena? Talaren ansåg kejsarens tel vara ett program för fred, uppriktig aktning för nationernas rätt och för de lagar, som utgöra den djupaste grundvalen för Frankrikes organisation: 1789 års grundsatser. Det var välbestäldt för Frankrike, menade tal., då det ?i ena handen höll dessa grundsatser och i den andra sina odödliga lagböcker, till hvilka det ytterligare fogar de politiska komplimenter, som under kejsarens regering småningom förverkliga den sällsynta harmonien af en stark makt och den sanna friheten.? Hr Troplong tillkännagaf härefter, att senpatorn Dupin hade inlemneat interpellationer om Rom och Italien. Lagstiftande kårens president Schneider höll icke något tal. Sedan de vanliga formaliteterna blifvit fullgjorda, inlemnade Jules Favre i oppositionens namn tre interpellationer: 1) Om regeringens utrikes politik, såväl i afseende på Tyskland som Italien, 2) särskildt om expeditionen till Rom, samt 3) om regeringens inre politik och lagarne rörande de personliga fribeterna. Courrier Francais meddelar följande af fem studerande vid medicinska fakulteten i Paris i sina kamraters namn undertecknade förklaring: Öfverraskade af agråerade professorns vid fakulteten, hr Naquets arrestering, ha medicine studenterne skickat oss till herr dekanus, för att få veta, hvad det blifvit af deras lärare. Herr Wärtz (dekanus) har icke gitvit oss någon upplysning hvarken om orsaken till eller sättet för denna arrestering. Vi frågade honom, om icke herr Naquets karakter och så allmänt erkända hederlighet äro en tillräcklig borgen för att befria honom ur ransakningshäktet. Herr dekanus förblef stum. Han sade oss blott, att ban såsom vän icke försummat och icke hädanefter skulle försumma någon åtgärd i saken, men hvarken dekanus eller fakulteten, hvilken såsom osjelfständig korporation står i absolut beroende af undervisningsministern och är underkastad samma hierarki och disciplin som armån, förmådde göra något i detta mål. Denna förklaring mottogs med tystnad. De studerande hade icke kommit för att begära en nåd; de insågo, att herr Wirtz