Stenby Aktie-belag. Uti n:r 230 och 232 af Aftonbladet inrymdes ett så kalladt svaromål emot hvad som förut förekommit angående detta beryktade bolag — allt under förbehåll att sedermera till ämnet återkomma. Det intima samband som insändaren, grefve Henning Taube, anser förefinnas mellan hr Silfversparres åtal och förf. till de nävanda Ekonomiska artiklarnei Aftonbladet inskränker sig dertill att begge omutligt skärskådat saken. De utgjutelser, hvarigenom insändaren söker göra troligt, att det så kallade privatbankintresset skulle kunna lida någon minskning i sin verksamhet genom ett eller annat lotteribolag, tarfva intet svar. Jämmerlåten om ?penningintressets olideliga ok? är ganska naturlig från deras munnar, som antingen förstört sina egna affärer eller, liksom Dagligt Allehanda, söka göra troligt, att man bör kunna komma derhän, att låntagaren får bestämma både räntefot och återbetalningstid. Vi förbigå alla dylika insinuationer och inskränka oss att fästa våra läsares uppmärksamhet på följande vigtiga yttrande i den insända artikeln detta Stenby jord och tegelbruks aktiebolag med en grundfond af rår 900,000 som aldrig kan gå för aktieegarne förlorad?. Det torde observeras att insändaren genom kursivering lagt ytterligare tonvigt på den försäkran han afgifvit, att grundfonden ej kan gå för aktieegare förload. För vår del anse vi väl möjligt, ett j hela grundfonden kan gå förlorad, men Jet skulle vara särdeles egendomligt, om 2j någon betydligare del deraf skulle kunna spårlöst försvinna. Det är föga sannolikt utt något aktiebolag i Sverge tillkommit under så föga gynnsamma utsigter för de olifvande Ilottegarne. Redan nu under aktieörsäljningen är Stenby jord och tegelbruksgendomar på Adelsön i Stockholms län tagna mät på fena aflandshöfdingeembetets utlag. Boktryckaren har, för aktiebrefven, vilka likväl nu utbjudas genom folkskoleärare till den stora allmänheten, icke kunvat erhålla liqvid, ej ens genom att lagsöka tiftaren. Så ser tilllämpningen af den de ut på nära håll, hvilken Dagligt Allehanda höjer till skyarne och utroar som jordbrukets) räddningsplanka. Inet ?vinstbegär? begudlär denna herrliga ffär, som i sjelfva verket icke har annat ndamål än att rädda en jordbrukare och nöjligen tillskynda hans biträden dugtiga rvoden. För vär del hafva vi ansett såom en samvetspligt, att icke genom tystad låta komma oss till last någon slags jelaktighet uti försöket att på detta sätt illgodogöra allmänhetens små besparingar.