Article Image
, kunna anses innefatta varnande exempel fö Tbankväsendets vänner i alla länder. Under förevändning att man ej med nog Istor grannlagenhet kan behandla de låntagande kunderna och bevara hemligheten a deras affärer, har man i England vanligtvis löfverlemnat till verkställande direktören, at! godkänna eller förkasta de pepper och andra säkerheter, hvilka till belåning i banken anmälas. Detta är lämpligt nog ifall man såsom i Frankrikes bank genom fulltahg direktion bestämmer hvilka institutioner, firmor eller personer, som, intilldess direktionen annorlunda besluter, medgifvas att i Frankrikes bank få diskontera. Alla andra få der endast belåna ädla metaller, stats. papper och sådana valutor, hvilka allmänt erkännas innebära tillräcklig säkerhet utan allt afseende på låntsgarens personella kredit. Den stora skyndsambet, hvarmed diskonteringsaffärer i banken kunna uträttas, då verkställande direktören ensam eger afgöra om antagandet eller förkastandet, är visserligen af framstående vigt, men hvarje ordentlig affärsman bör antingen hafva så mycket tillgodo på sin bankräkning eller åtnjuta så stor kredit att han i liqvid kan utlemna de vexlar, han har i egen portfölj, ifall en lönande affär så ögonblickligen skall både beslutas och liqvideras, att man ej kan afvakta 24 timmar, den längsta tid, som nu erfordras för fullständig pröfning af till diskontering hos banker anmälda papper. Denna pröfning tillförsäkrar allmänheten mindre ensidighet, större oväld. I Liverpool synes man emellertid hafva lagt så stor vigt på bevarande af de så kallade bankhemligheterna, att bankdirektionerna varit fördelade uti insidans och utsidans direktörer. Huruledes någon man med aktning för sig sjelf kan låna sitt namn att figurera i en bankstyrelse, under på förhand lemnadt medgifvande att icke vara berättigad taga någon kännedom om beskaffenheten af bankens portfölj, förstå vi icke... Den förmenta fördelen, som tillskyndas kunderna derigenom att så få personer som möjligt få veta hvilka vexlar de till diskontering anmält, är mera skenbar än verklig. I vår tid beror icke fortgången af en affärsförbindelse derpå att den hemlighålles, utan i vida högre grad derpå att den redbart och ordentligt handbafves. Om t. ex. en importör säljer till ett antal minutörer och sedan diskonterar de erhållna vexlarne i en bank, så vore det ganska märkvärdigt om köparnes tillvaro skulle vara så litet bekant, att de ej erhöllo några anbud från andra importörer, såvida ej någon ef dem, medlem af en bankdirektion, blifvit vårse minutörernas accepter. Lika visst som det vore en orimlighet att förbjuda direktionsledamöter att diskontera eller låna i den bank, af hvers styrelse de äro ledamöter, lika orimligt är att bibehålla en lånebehöfrande verkställande direktör. En man på den platsen kan gerna vara i den ekonomiska ställning, att han ingenting eger, men mindre bör han icke ega och ännu värre är, om han drifver egna affärer och dermed förknippade lånetransaktioner i afsigt att söka bot för en ruinerad afrärsställning. I ihe Royal Bank of Liverpool har uppdagats att verkställande direktören varit åntagare, och man uppgifver den betydiga siffran af pund st. 84,000, af hvilka sannolikt större delen kommer att uppsväla bankens förluster. Exemplet smittar. Afven andra bankens tjenstemän ha anträffats bland bankens insolventa gäldenärer. Hur kan man nu begära att en verkställande lirektör, som ensam bestämmer öfver diskonteringen, ekall kunna afböja dåliga papver, när han antingen sjelf eller för egen äkniog genom andra söker belåna sådsna? The royal bark of Liverpool satte i system vad som undantegsvis förekommer hos anIra penninginstitutioner och sällan leder ill annat än ökade förluster. Vi mens att senom nya penningförsträckningar upprättvålla Jäåntagande kunder, som slutat att unna betala genom annat än omsättninar, och hvilkas affärsställning i öfrigt är racklande. Dylika misegrepp förekomma annolikt såsom undantag hos alla bankinättniogar, och då till jemförelsevis så obeydliga belopp, att det på det stora hela ngenting betyder. Men the royal bank of siverpool hade afslutit kontrakter med vackande kunder att under ett visst antal år pprätthålla dem. Detta missbruk gick så Angt, att när banken stoppade, gjorde en ylik kund, som erhållit kontrakt på att nader fem års tid blifva mupprätthållen, i öljande beteckvande ordalag anspråk på att ortfarande blifva understödd: Banken må stoppa, men jeg vill icke toppa. Jag är utan tvifvel insolvent, men ag var insolvent när banken åtog sig att nder 5 år upprätthålla mina affärer !? En ank, som träffar dylika aftail, ken icke erna räkna på någon lång tillvaro. Det r ett gammelt ordspråk, väl värdt att ihågommas, ?man bör aldrig skicka goda penar att söka reda på dåliga fordringar, ch en annan god maxim säger oss, att en första förlusten vanligen är den minsta?. The royal bank of Liverpool hade förskjuit pengar till betydliga belopp på fartyg, vilket är den betänkligaste säkerhet, som erna till belåning kan ifrågasättas. Faryg, liggande i säker hamn, afkastar ingenng och när de äro till sjös kunna ej alla isker betryggas genom assurans. Utur ast egendom i land utgår första inteckninen först och de följande desefter, men ur artyg, som blifvit graveradt af bodmeribref tgår det sista bodmeriet med företrädesrätt ramför ett föregående. Om banker skola elåna fartyg, mäste låntagarens personella redit vara så stor, att man ej behöfver ista synnerligt afseende på det erbjudna ypoteket. Att i stor skala belåna fartyg r att låta sig förledas af den högre ränta, om alltid kan erhållas, då man ser bort sån bypotekets beskaffenhet. Uti bankens böcker anträffades ett konto, om kallades ?Uppköp och försäljning af gna bankaktier?. Styrelsen hade föreställt ig, att den handlade i bolagets intresse, ä den genom uppköp af egna bankaktier indrade dessa att falla i pris. Detta är ock den farligaste och minst legenliga andling en banketyrelse kan låta komma g till last. Farlig emedan bankens kapi derigenom förminskas, då en del bankktier ligga inköpta eller inlåsta; stridande mot lagen derisenom att man söker miss-!n rr tt Mn, vd It ber fl tänka tr tm be RR fr 4 00 I MA ch OR AN KE RR PR RK JA DE I — Mr ee

25 november 1867, sida 3

Thumbnail