i stycken. Under ledning af styrman S. Matthiesen utgingo nu några unge män i en säker båt, medhafvande lifbojar och en tross, som fastgjordes å vågbrytaren för att tjena till ledning för båten, om det kunde lyckas att få folket från fartyget ner i-densamma. Men när denna båt efter stor ansträngning hunnit nära målet sprang den sista kabeln och fartyget började drifva mot and, Det lyckades den ombord varande kapten Sandqvist att få upp ett mindre segel och styra fartyget så, att det vid grundstötningen kom att undvika ett något söder om strandningsstället beläget farligt ref. Man vågade icke sätta en från Kopparsvik hemtad båt i sjön, i anseende till de svära bränningarne. En från fartyget utkastad flytare med deri fästad lina, för att såmedelst få en tross i land, fastnade; bryggmäst. L. Wedin, som simmande försökte nå samma flytare, måste återvända. Försöket att få en lina ombord medelst raketkastning, som fortsattes till sent på aftonen och efter mörkret inträdt, misslyckades äfven. Emellertid hade fartyget fått stadigare läge sedan stormasten kapats, och man måste inställa alla räddningsförsök til påföljande morgon, då vädret något stillnat och då det slutligen lyckades, ehuru icke utan fara, att berga alla ombord varande, dels i båt från hamnen, dels i den båt som blifvit förd till stradningsstället dagen förut. Under natten hölls lanterna je på fartyget och eld hölls uppe i dess däckshus. Bergning af lasten, som påbörjades sistl. måndag, då 100 säckar mjöl oskadade ilandfördes, har sedandess icke kunnat fortgå, i anseende till ihållande storm och snötjocka. Den 16 d:s strandade emellan Fitegårda och Fårö fyr norska briggen Islander, kapt. M. Mickelsen, hemma i Mandal, kommande från Kronstadt och destinerad till Kjöbenhavn med last af råg. Af 10 mans besättning äro endast 8 berfade; kaptenen och förste styrman hafva omommit; liket efter styrmannen är funnet och har blifvit begrafvet.