nar ännu mindre, hvarföre också några anse sig föranlåtna att begära låneunderstöd. Så har Rogsta socken begärt det största, nemligen 300 Å tr korn eller deras penningvärde. Öfriga sockI nar inom norra Helsinglands fögderi, från hvilka uppgifter inkommit, begära tillsammans i rundt tal 60,000 rdr. deraf Gnarps 3000 rdr utan åter betalningsskyldighet och Harmånger så mycket som kan fås?. Tuna och några andra socknar tro sig kunna genom anlitande af enskild kredit fylla de oundgängligaste behofven, såvida blott tillgång af spanmål finnes. (CEFLE-POSTEN.) — Wisby skeppsbyggeri-aktie-bolag blef å sammankomst sistl. tisdag konstitueradt samt bolagsreglor antagna. Till ledamöter i styrelsen valdes major C. P. Claassen, handl. C. J: Wickman och konsul L. Arweson, och beslöts att bolagets verksamhet skulle börja med byggandet af ett fartyg om 100 å 120 lästers drägtighet. — Civilöktenskap het i fredegs ingåtts inför Göteborgs magistrat mellan handl. Gottfr. Lovån och fröken Pauline Jonason, dotter afurfabrikören L. M. Jonason, tillhörande mosaiska församlingen i nämnda stad. — WSjöolyckor. Från Wisby telegraferades i går: En finsk skonert inkommen i dag, liggande i marvatten; den hissade nödflagg omkr. 12 mil till sjös och hitbogserades kl. 4 e. m. af ångarne Polhem och Franzn gemensamt, besättningen bergad. — Gefleskonerten Sirius har hit inkommit med afbrutna master, två af besättningen förfrusna. — Preussiska fartyget Minna, som strandat vid Wisby hamn, är ännu helt och har fått landgång i land. De nordliga och nordvestliga stormar, som ra-. sade förliden vecka, ha beklagligtvis förorsakat flera sjöolyckor, sålunda berättas ett skepp ligga utan master vid Arholma, en brigg, troligen. finsk, ligger afmastad och med läcka vid Tjockö, och ett engelskt skepp, kommande från Hernösand, har med läcka inkommit i Stockholms. skärgård. Flera bogserångare ha härifrån utgått i dag för att hitbogsera de nödställda fartygen. Från danska staden Przestö skrifves den 19, att under stark storm föregående lördag svenska skonerten Koetus, kapten Lindström, på resa fån Kalmar med trälast, stött på grund vid ed. Från Elfkarleby skrifver Gefle-postens korrespondent om en vid Skutskär den 20 d:s timad sjöolycka: Redan kl. strax efter 8 på morgonen i dag blef vid Muderö-udde (Maludden vid Skutskär) synligt ett större fartyg med kapade master i drift mot Rabbarne för utstuckna ankare. Hård uordlig och nordvestlig storm med snöyra är sedan i natt rådande. Hvad skönjas kunde, då snöbyarne lättade, tycktes af uppsatt nödflagg fartyget vara af finsk nationalitet. Ett par fiskarebåtar med några behjertade män från Harnäs bruk försökte ro ut till fartygets undsättning. Under tiden dref fartyget å mycket öster öfver, att, såvidt från land kunde skönjas, det blef liggande utanför inloppet till Skutskärs hamn. Det lyckades också fiskrarne att under stora ansträngningar uppnå fartyget och berga besättningen i land hit. Fartyget, som är skonerten Anton från Nystad, ligger nu flott i Skutskärsinloppet. Ankrarne tros vara förlorade, men kettingarne, som ligga ute, förmodas vara fastslingrade kring större stenar. Stormen har nu vid middagstiden något saktat sig. Från Wisby skrefs den 21 d:s: Sistl. lördag fingo vi åter, nära inloppet. till vår hamn, bevittna den sorgliga tilldragelsen af en strandning, den tredje på samma ställe under ej fullt ett års förlopp. Om man med skäl kan säga, att skeppet Telegrams och skon. Aigles — (af hvilka det förra totalt splittrades men den senare lyckligen och nästan utan skada blef räddad) — strandningar hade bort kunna undvikas, alldenstund båda kommo med god vind och kunnat inlöpa i vår hamn om erbjuden lots tagits ombord, så måste man deremot vid det fall som nu inträffade, på det högsta beklaga de omständigheter, hvilka ledde till den olyckliga utgången, oaktadt våra lotsars försök att rädda fartyget, sedan dess befälhafvare på egen risk försökt att insegla. Förloppet var i korthet följande: Preussiska skonerten Minna, kapt. Schröder, hemma i Stralsund, destinerad från Stettin till Stockholm med last af rägmjöl, kom nämnda dag länsande norr ifrån för motvind. Vinden var NO. I det fartyget tydligen sökte angöra Wisby hamn, utgick lotsåldermannen Winberg, i akt ech mening att få lots ombord, men innan lotsbåten hunnit utom vägbrytaren tilltog plötsligen stormen åtföljd af snöbyar med sådan häftighet, att Winberg måste återvända. Emellertid var fartyget redan så nära, att W. svårligen kunde hinna komma i land och hissa den för seglares afvisande afsedda röda kulan å södra stadsmuren. Fartyget sökte in genom södra inloppet, men när det lovade till för att ligga upp hamnen förlorades farten och det började sacka så nära land, att den som förr sett den stora faran attinsegla till Wisby under NV, N. och NO. storm, och dertill vet hvilken stark ström då uppstår mellan vågbrytaren och land, genast måste finna att fartyget sväfvade i stor fara. Det oaktadt syntes i början en möjlig räddning vara för handen; båda ankarne fälldes, lotsbåten gick oaktadt den svåra sjögången så nära fartyget att en tross derifrån kastades och blef af lotsarne fastgjord vid inre moringen; det lyckades lotsåldermannen, att från inre hamnen hemta en kabel, hvarmed förtöjningen förstärktes och fyra man från land gingo ombord för att biträda vid det svåra arbetet att mot stormen hifva fartyget, att börja med, in till moringen. Under allt detta tilltog stormen i bäftighet och snart sprang den först anbragta klenare trossen, båda ankarne förlorade sitt fäste och fartyget arbetade nu våldsamt i de mer och mer växande vågorna, endast fasthållet af den senast utförda kabeln. Då nu faran hotade, emedan kabeln hvilken stund som helst kunde springa, började man i land tänka på besättningens och de fyra — desse voro egaren till härvarande stenhuggeri hr J. W. Klintberg, sjökapten N. Sandqvist, samt arbetarne Hallgren och Pettersson — från hamnen ombord till fartygets hjelp utgångnes räddning, emedan man befarade att fartyget kunde kastas i land på ett ställe vid vår kala kust der det blefve svårt att ;rga lifvet i bränningarue, ifall fartyget slagit S