Aftonbladet – 25 november 1867, sida 2

— Nöden i Finland. Uti ett Dagbladet neddeladt enskildt bref från Helsingfors emnas nedanstående dystra skildring af den öd, med hvilken vårt härdt pröfvade broierland för närvarande kämpar. Brefskrifvaren yttrar: I vårt arma Finland har nu inträdt en id af nöd, eå hård, ait man måste räkna många generationer tillbaka för att fiona så mycket mörker och förtviflan hos dem, m bebo detta, de tusen sjöarnes land. i ena hälften af landet har inträffat totsl växt och uti den andra har skörden utlit upder medelmättan. Landets egna rråd kunna derföre, taget öfver en kam, anses förtärda i början af nästa är. Derefter gäller det att med kontant lösa hvarje kappe säd; ty krediten är slut — en följd af tio års felslagna skördar. Huru det derföre skall se ut här och framförallt norrut efter tre, fyra månader redan, bäfvar man tillbaka att tänka på. Visst försöka de bättre lottade att hjelpa så mycket som möjligt. Mean anslår en del af sina inkomster till allmosor eller för bildande åf slöjdbolag till beredande af afsättning för alster af hemslöjd; men hvad verkar allt detta, när det gäller att anskaffa flera mänaders uppehälle åt hundratusentals menniskor? Huru en boksteflig decimering af befolkningen skell kunna undvikas, har åtminstone jag svårt att inse. Måtte blott denna olyckliga tid innehålla frön till en bättre framtid och sporra upp oss, beskedliga finnar, till intensivare verksamhet, omtanke, sparsamhet och förutseende! Ty att detta är meningen med den förfärliga olycka, som träffat oss, kunna vi taga för gifvet.?