Aftonbladet – 23 november 1867, sida 3

Musikpressen. Die Wallfakrt nach Kevlaar, Diehtunog von H. Heine, komponirt fär Baryton, chor und oörehester von August Söderman. Klaviersuszug; s(Stockhbolm. J. Jacobsson.) Vi hafva redan då br Södermans snillr.ka tondikt för första gåpgen oflentligt framträdde, utförd dena 27 Mars detta är på en af Harnöniska sälltkspets vackrasie kopserter, haft tillfälle att egoa den vår hyllning, och shelsa-den pu med den varmaste till. fredsställelse ånyo välkommen såsom en verklig prydnad för den inhemska msusiklitteraturen, som vi äro öfvertygade att mången saön vän ef tonernås kocst med glädje skall hasta att göra till sin egendom. Mästerligt behandlade af Schumarn, som djupt och klart uppfattat deres karakter, hafra Heines romanser af andra bland vär itids största kompositörer någongång omskapats så sjelfständigt ett tondiktens melodieka sköphetnära nog kommit skaldestyckets egendomlighet att försvinna i välljud. Hr Södermans tolkning af det berömda poem, ban valt till ämne, är lika trogen som vacker, och åt allt hvad dikten innehåller och menar her han gifvit full rättvisa. Den innerliga tro, som är den stämning, romansen vill uttrycka, är värdigt och väl rtepresenterad genom den i ärta katolsk anda hållna Mariabymisen, som inleder berättelsen, afslutar den, och öfverallt hvarest ett religiöst deri-antydes framträder derur, mäktigt erinrande om grundidn: Det episka i arbetet är åter framstäldt i den renaste balladstil. Enkel och episodfri, går berättelsen rakt på saken och blifver sålunda helgjuten och kort, på samma gång som rikes domen i rytmernas vexling gör den liflig och underhållande. Men tonsagan måste åfven teckua tvenne personligheter, som omtalas deri. Det är för vinnandet af detta mål eom harmönierna gjorts så skiftande, och derjemte i fin nyan:ering smidigt undergifua texteus många ög så att alla endaktens och trons olika facer, längtan, förtröstan, tacksamhet, resignation, hvar fått sitt kraftfulla och klera uttryck. Man finner med hvilken skarpsinnignet och omsorg allt hvad poemet velat säga i tondikten är iakttaget och utlagdt, samt att då så många faktorer, alla till. sin fördel, framträda i täflande samverkan det hela måste vara rikhaltigt och värdefullt. Synnerligen kokt -begränsadt och smakfullt afrundadt som det tillika. blifvit, tveka viicke att kalla det ett mästerverk. I barytoasolot, som äfven tecknar modrens milda förmaningar och sonens djupa grämelse, framträder den religiösa grundiden in i barnslig tillit, än i suckande tålamod; sören tolkar den understundom i hänförelsens jubel. Kyrkan, hvari bönhbörelsen söes och undret skall ske, uppenbarar gig senom början af andra afdelningen i arbe, som imponerar äfven genom lärdom, inbillningen i allt sitt majestät. Die ) Kursiveradt af redaktionen. Holmgrens första häfte är dateradt den 1 Aug. 1867.