Aftonbladet – 23 november 1867, sida 3

författaren följande tänkvärda ord, hvilke efter deras nedskrifvande fått ökad vigt: Många dåliga eller felslagna skördar Pkunna vi dock utan tvifvel räkna dessa ?Psmådjur till last. Men ännu äro de föga ?kända här i landet, och våra landtbushål?lare betrakta dem till och med ännu i våra ?dagar med förvånande likgiltighet, likeom ?det äfven dröjde i århundraden innan de ?blefvo dem varse eller ens hade sig bePkant att de funnos till. Det synes dock ?nu vara hög tid att man lär sig känna naPturen af ett ondt, som man på allt sätt ?borde,; bemöda sig om att bekämpa, och Pieke, såsom tillförene skett ) helt enkelt be?klegar sig öfver djefvulens ondska och de ?himmelska makternas onåd, då någon ska?da yppar sig på åker och äng. — Hvad Pelutiigen de insekter beträffar, som skada Påe trädartade växterna, få vi hänvisa fill Pföreliggande afbandling, hvers föremål är Patt utreda och redogöra för deras naturels Phistoria.? Flertalet af läsare torde fråga, om insekter hos oss egentligen föröfya märkbar skada v träd och buskar, annat än i enstaka fall. isserligen har man af tidningar sett, att i norra Tyskland och södra Ostersjöprovinserna oerhörda förödelser å skogarne skett genom små insekter, men antagligen skyddag våra skogar af det kalla klimatet, och våra skogar förstöras af helt andra verkande orsaker än dylika smådjur. Författeren säger dock, att det egentligen är medeltem peraturen, som inverkar på insekternas verk samhet, att vi i södra Sverge ha samma medeltemperatur som på Harzbergen och de orter, der hos oss befintliga insekter redan gjort stora förödelser och der man redan måst lära sig konsten att göra dem oskadiga. Orsaken hvarför dylika farsoter hos oss ej förekommit, uppgifver författaren vara, att vi ej ännu i stort hunnit ordna rår skogshushållnins. De mest förödande nsekterna lära vara natorens renhållningshjon och förrätta den blädning eller gallrifg, söm vid ekogshusbällning tillkommer nenniskan, genom att först pe förstörja eller öfvervuxna träd och buskar. När skogsbuehållningen besörjes af menniskan, å måste insekterna, för stt kunna lefva, ingripa de träd som menniskan bestämt för ramtida växt, och först då bli detsa kräk nenniskans fiender och medtällare i stället ör att förut hafva varit hennes underordade biträden. Först då mäste menviskan ära sig alt bekriga de små förra, osynliga ännerna, och de:ta vill författaren lära 088 sitt ifrågavarande arbete. Vi nödgas höänvira till författarens om srmt intresse och stor sakkännedom vittende underhållande uppsatser, enär vi här lott afre att uppmärksamma ett arbete, vars natiobdella vigt under denna tidpunkt agen af blotta titeln kan ana. Arbetet är ono ej folständigt utkommet, och blott en ransknigg sf första häftet visar, av vi remdeles måste i dess helhet. ytterligare aca det i betraktande.