sådant hjelpes med tiden. Bekräftar eig hvad man befarar, att den snart samman trädande riksdagen ruminerar på någon in dragning inom de nuvarande embetsverken så bör man icke försumma att använda d embetsmän som möjligen uppföras på in dragningsstaten till att upprätta ett nyt statsdepartement, som skall benämnas har monidepartementet. Hvad som utom dein dragna lönerna kan i anslagsväg dertill er fordras, bör af en praktisk representatior villigt anvisas på tionde hufvudtiteln. Man skall måhända, herr redaktör, före brå mig att jag med flit öfverdrifvit och förvridit vår samtidas välmenta fastän någo oklara tankegång, och säga att hans me ning aldrig varit att under någon yttre kon: troll sätta vinstbegärets behöriga inskränkning till harmoni med de öfriga s. k. sinn liga drifterna. Jag lemnar för denna gång derhän med hvad rätt man sätter vinstbe: gäret, en så nödvändig ressort för det eko nomiska oberoendet, hvarförutan i våra da gar ingen sedlig sjelfständighet kan exi stera, helt obesväradt vid sidan af njutnings lystnaden, görande dem alldeles lika berät tigade och jag vill gerna tro att författaren i fråga icke haft i sigte någon egentlig yttre åtgärd, utan endast velat filosofera litet på en annen författares bekostnad; men jag kunde ej undgå att påpeka hvart det bär, när man börjar på att moralisera i sams hällsfrågor och sammanblanda två alldeles skilda men derför icke motsägande begrepps: sferer, hvaraf den ena tillhör individen såsom tankeoch känslostämning, den andra samhället såsom grunden för dess lagstiftniog och rättsväsende. Det sunda förnuftet har ganska riktigt erkänt omöjligheten att stifta Sågar för uppsåt och afsigter, och ganska visligt inskränkt sig till att så ordna de rent materiella förbållandena, att det bästa i hvarje enskild menniskas sträfvanden må finna största möjliga utrymme att göra sig gällande. Det kan sägas mot denna åsigt, att den neddrager samhället till en nyttighetsmaskin i stället att upphöja det till en sedlig uppfostripgsanstalt i högre och högsta mening: men jag svarar derpå, att det högre och högsta nog tar ut sin rätt ändå, om det får hjelpa siz på egen hand och vara j fred för biståndet af fåkunniga hjelpare. För många år sedan hände det sig, att två hvar för sig väl ansedda och aktade män för en ekonomisk affär råkade i en tvist, som urartade till invektiv, hvarvid den ena parten, en sträng aristokrat af gamla skolan, förebrådde den andra att hans handl:ngssätt var ?en köpmans, icke en gentlemans?, ett uttryck som af den senare togs såsom en personlig förnärmelse och höll på att föranleda en injurie process. Både handJingen och förebråelsen kunde nog hafva sitt berättigande, nemligen från olika synpunkter, endast man kommer ihåg, att det laglösa, råa och i sig sjelf vanhederliga är falls ut lika litet köpmansmessigt som gentlemanlikt och att i längden båda begreppen temligen sammanfalla. Det borgerliga, samvetet, om men så får säga, förtjenar af flera skäl att komma till heders, icke minst derföre, att begreppet ridderlighet så ofta missbrukats till uttryckande af blott och bart en förnäm snobbiskhet, så att det till exempel, åtminstone för en tid sedan, inom en viss krets ej ansågs oridderligt att i åratal lemna handtverksräkningar obetalta, men väl att ej genast ?honorera? en spelskuld 0. 8 v. Den rätta köpmansmoralen är alltför mycket demokratisk för att god känna sådana distinktioner och gör lika rätt åt hvarje förbindelse. I England innebär ordet business-like ett icke ringa loford, och vi önskade att uttrycket affärsmessighet också hos oss kunde bli en hederstitel. För ett folk med en lång och styckevis mycket glänsande historia säsom vi, och så bortskämdt af att ständigt höra denna historia så lofprisas på vers och prosa, åter det möjligen för sivpelt att prisas såsom ett hederligt folk, men äfven detta tarf. liga beröm smakar rätt bra, endast det är väl förtjenadt. Om, herr redsktör, jeg ej skrämt er allt ör mycket med min grofva hvardsgsmoral, som rent ut sätter rättskänslan framför ivkänslan och icke tror på möjligheten af ett gentlemanlikt handlingssätt utan att förut hafva lärt sig att handla affärsmessigt, vill jag äfven nästa post anhålla om benägen plats för några betraktelser öfver ett ämne, som med det nu behandlade står inärmaste sammanhang. Oeconomie Studiosus.