Rättegångsoch Polissaker. Stöld och mordbrandsanläggning. Göteborg den 21 Nov. Natten till den 1 dennes begicks, som förut omnämnts, hos landtbrukaren ÅA. P. Holmgren å Tagene i Säfve socken på Hisingen ett skändligt nidingsdåd, i det tjufvar först bröto sig in i ladugården och derifrån bortförde 6 af nötkreaturen samt derefter, för att dölja stölden, satte eld på ladugården som totalt nedbrann och dervid 2:ne hästar och en del fjäderfä omkommo i lågorna. Sedan flitiga efterspaningar genast anställts påträffades alla de stulna kreaturen vid lif i en skogsdunge invid hemmanet Gäddered ä Hisingen, men gerningsmännen sjelfva har man ännu icke lyckats upptäcka. Man tror sig dock veta att de icke, som först antagits, varit hemma på Inland utan på Hisingen. En förut på Tagene anställd dräng, hvilken efter mordbranden spårlöst försvunnit, är starkt misstänkt för att ha varit delaktig i dådet. Efterspaningarne fortgå. — Mord. Westerås den 20 Nov. I måndags anträffades bakom en halmstack vid Pilgatan strax utom stadens östra tull en död man med krossad näsa och plundrad på rock, stöflor och mössa. Öfver liket var halm utbredd. Den döde förmodas vara hemmansegaren Per Lindrot från Jädra i Thorstuna, som sistlidne lördag afyttrat ett mindre parti spanmål här i staden. I anledning af likets misstänkta beskaffenhet har konungens befallningshafvande förordnat landsfiskalen Hörling att för efterforskningar afresa till den dödes förmodade hemort. — Mordgerningarne i Tossjö, Ljungagården. Engelholm den 19 Nov. I tisdags omnämnde vi, att Johannes Larsson i Ljungagården, som troddes vara sin moders, enkan Kersti Mattisdotters mördare, gått och dränkt sig. Senare underrättelser och upptäckter tyckas dock gifva vid handen att Johannes ingalunda afdagatagit sig sjelf, utan blifvit af annan person dödad. Till belysning af dessa hemska brott, rörande hvilka, såsom kyrkoherden Brock i en embetsskrifvelse uttrycker sig, ett hemskt mörker ännu döljer ett och annat som står i sammanhang med begge brotten, meddela vi här ett kort utdrag af det protokoll, som af kronolänsman Trägårdh förliden tisdag fördes öfver den undersökning, som då anställdes med anledning af Johannes Larssons död. Sedan ej mindre Anders Larsson (som skulle såväl till brodren Johannes som till modren Kersti Mattisdotter lemna undantagsförmåner), än äfven dennes hustru och ett par andra personer blifvit förhörde om hvad de visste rörande Johannes Larssons frånfälle. af hvilka dock ingen kunde eller ville lemna några tillförlitliga upplysningar, berättade torparen Ola Svensson i Bassholma följande: att Anders Larsson icke hade, då den i hemmet saknade Johannes skulle eftersökas, visat sig angelägen att deltaga i eftersökningen samt yttrat. att ?han (Johannes) visst icke finnes hvarken i brunnarne eller husen, ty det vet jag; att A. L. en längre stund derefter var borta och då detta föreföll Ola Svensson besynnerligt, gick han ut för att se efter A. L., då han fick ee honom komma från det håll der den aflidnes bostad är belägen, och då A. L. tillfrågades hvar han varit, svarades att han varit uppe i Ptjocken? och sökt Johannes. A. L. syntes docz icke komma från lunden, utan snarare från det ställe, der J. L:s lik sedermera fanns. Vidare berättade Ola Svensson, att efter det A. L. återkommit ville han icke att J. L. ekulle eftersökas, utan att de istället skul!e slå sig ned vid matbordet; men då Ola påyrkade ytterligare undersökning, gick A.L. ut i köket och hade der ett längre hviskande samtal med sin hustru och svåger, hvilket samtal de i rummet innevarande personerna ej kunde uppfatta; derefter inkom A. L., tände en lykta samt gick före de eftersökande att i deras sällskap leta efter Johannes. A. L. styrde dervid kosan direkt till det ställe, der Johannes befanns ligga död i en grop, fylld med endast en half fots djupt vatten. Vid ankomsten dit yttrade A. L.: ?se här ligger han?. Ola Svensson kunde icke förstå huru det var möjligt att Johannes kunnat döda sig sjelf på detta sätt. Det befanns nemligen att den dödes mössa och vantar lågo på ena sidan af den temligen breda gropen och liket vid den andra, hvadan Johannes alltså skulle hafva hoppat öfver gropen innan han dränkte sig, hvilket varit omöjligt äfven derföre, att J. led af ett svårt bråck, som icke tillät någon kraftansträngning. Dessutom hade den döde om sin hals fastsurrad en sten, som befanns väga icke mindre än 100 skålpund. Ola Svensson är för sin del fulikom ligt öfvertygad om att J. icke sjelf afhändt sig lifvet. Då liket anträffades låg det så, att man granneligen kunde märka att det blifvit utkastadt i gropen. — Vid första försöket att leta rätt på J. hade A. L:s hustru varit med, men då de andra gången skulle gå ut (just till gropen), ville hon för ingen del göra gällskap. Innan A. L., mellan eftersökningarne begaf sig ut, hade Olof Svensson föreslagit att de skulle besöka ofta nämnde grop. Hvarför ingick icke A. L. stram på detta förslag? Efter dessa upplysningar och sedan A.L. blif. vit förd till Rödsjöholm förhördes han der ytters