behandlat frågan, uttalat sig emot det i re presentanthuset väckta förslaget om döds straffets upphäfvande. HOLLAND. Representantkammaren i Luxemburg kom mer att under sin närvarande session disku tera de förändringar, som upphäfvandel af förbindelsen med det fordna tyska för bundet och landets nya ställning till följc af Londonfördraget kommer att medföra dess författning. Denna fråga torde icke komma att föranleda några vidlyftiga de batter, men väl en annan, som står i sam band med den första och för närvarande utgör föremål för en ganska liflig agitation, När Londonfördraget neutraliserade Luxem: burg och anbefallde dess fästnings raserande. förbjöd det storhertigdömets regering at hålla större krigsstyrka, än som behöfdes för att upprätthålla ordningen. Men stor hertigdömets regering bar helt enkelt ge nom ett dekret påbjudit, att den fordna kon. tingenten skall ökas till dubbla antalet. I sin adress bestred kammaren denna rättig het för regeringen, och statsministern gjorde då denna protest till en kabinettsfråga sam begärde ett förtroendevotum; men kamma: ren svarade härpå med att enhälligt öfvergå till föredragningslistan, Adressen, blef der efter enhälligt antagen. ITALIER. Den romerske generalen Kavzler bar nu i sin ordning afgifvit en berättelee om sl get vid Mentana, hvilket tyckes vara en öfverflödsgerving, då man man förut har franska generalen Faillys rapport. Det enda intresse förstnämnda berättelse kan ega, är alt man deri finner ett slags erkännande, att de påfliga trupperna skulle ha blifvit slagna, om de franska ej kommit dem till hjelp. General Kanzler yttrar sig nemligen på följande sätt: Kl. var redan half 4, vår reserv var nästan uttömd; ty den oförskräckte öfverste dArgy, vid den romerska legionen, hvilken hade i upp: årag att understöda vår center, hade endast en ytterst ringa styrka qvar till sitt förfogande; jag lät då bedja general Polhes bistå oss. De franska soldaterna, som intill detta ögonblick otåligt hade åsett vårt framträngande, störtade sig då med vanlig tapperhet på de fiendtliga linierna, som sökte kringränna oss. SERBIEN. Garaschanins afgång från premierminsterposten har, säger LIndependance, djupare orsaker än Rustchukaflären. Garaschanin bar städse hållit sig fri från deryska inflytelserna. Hans politik gick ut på att göra Serbien fullkomligt sjelfetändigt, med ögat stadigt fästadt på den högre bestämmelse, för hvilken han vile förbereda den serbiska nationaliteten genom utveckliovg af dess resurser och solida allianser med grannfolken. Hans kända sympatier för Frankrike gjorde honom synnerligt misstänkt för den ryska politiken, hvars agent hans efterträdare, f. serbiske ministern i Konstantinopel Ricsik anses vara. I furst Michaels åsigter har således ett omslag inträdt, som måhända bar sin grund i de förhoppningar man sökt förespegla honom och som säkerligen ej skall bli utan inflytande på hans lands öde. TURKIET. Det afslående svar som den kandiotiska befolkningen gifvit på storvisiren Aali Paschas senaste anbud meddelas nu ordagrannt af Independance Belge. Afslaget upprepas i en ny skrifvelse till guvernören i Heraklion. På samma gång meddelar tidningen en adress från kandioterna till de utländska makternas vice konsuler. Alla tre skrifvelserna andas ett obrutet mod och en fast föresats att göra motstånd till detsista. Adressen till de främmande makternas representanter har på det bevekligaste anhållit om deras förord för den olyckliga ön, hvars hela kristna befolkning vore beredd ait hellre lö än underhandla med den turkiska regeringen, sin oförsopliga fiende. Såsom det enda räddningsmedlet för ön uppgifves alltjemnt föreningen med Grekland.