Aftonbladet – 22 november 1867, sida 2

JERNKEDJÖRNA). ROMAN AR Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman, Första gång som Raoul passerade förbi henne, öppnade Christine dristigt fientligheterna. Tagande sig anledning af ett samtal, som hade närmat dem till hvarandra under några minuter, anmodade hon en af deras grannar att presentera honom för sig, och fattande grefvens arm med en kattlik rörelse, bvars verkan hon hade beräknat, yttrade hon hastigt: Jag måste göra er en bekännelse. Man har berättat mig att romarne plägade uppföra i sina hus ett altare helgadt åt de okända gudarne. Om ni har i en vrå af ert hjerta ett altare förbehållet åt vänner af denna kategori, så för all del unna mig en plats der: jag är en af de varmaste och mest nitiska. Ni, min fru? Kors, ja visst. Fråga mig inte hvarför; det vet jag inte. Det är så emedan det är så. Jag tror inte ens att denna käosla har sin grund i det goda som man ötverallt säger om er. En sådan lista på dygder borde i stället ha frambragt en motsatt verkani Ni vet att man aldrig bör tro mer än hälften af hvad som sägs.4 Jag hoppas det! Och jag vill tillägga, att detta ert rykte kommit mig att tro, att ni har några små vackra brister, som ni fördöljer. nn B, n:r 259 —261, 263—267, 269, 271 och