Aftonbladet – 22 november 1867, sida 2

gånger inom fjorton dagar såg man honom i hennes salong. Hon visade icke någon öfverraskning och intade icke något varmare uttryck i sitt sätt att mottaga hopom. Hon var jeum, öppen, vänskaplig till och med, i detta ords manliga betydelse. En eller ett par gånger hände det att samtalet bör jade luta åt galanteri; men hon hejdade honom genast med en kokett åtbörd och sade: cKom ihåg att det är en vän och inte en väninna ni har framför er!4 Her: de Sarclay erinrade sig det omdöme han hade fällt om henne och frågade sig om han icke hade misstagit sig. Jag skulle nästan vara färdig att tro det4, tänkte han, Soch isyonerhet då jag hör henne; men då jag betraktar henne, är det någonting inom mig som varnar mig och ropar till mig att vara på min vakt. Emellertid blef han en allt flitigare gäst i Christines salong, ditlockad af denna nySkeohet, för hvilken icke qvinnorna allena gifva vika. Hon hade för honom denna dragningskraft, som ligger i det retandeoch obekanta. Någon tid derefter kom en af dessa små händelser, som skaffa ett nytt ämne åt den sysslolösa verldens flyktiga samtal, att mer än vanligt rikta uppmärksambeten på herr de Sarclay. Man berättade att grefve Raoul en afton bos en rik utländning hade vunnit på spell en ofantlig summa, som af somliga uppgafea . ända till 500 000 franes. Spelet hade fortsatts ända till ljusa dagen. Den tappande, hura ezare af en betydlig förmögenhet, ycktes ha haft någon svårighet att inom jugufyra timmar betala en så oerhörd skuld. t Man hade sett tårar i hans ögon i det ögonlick då grefven reste sig frän spelbordet. I