Aftonbladet – 20 november 1867, sida 3

land och haf, klimat, vegetation m. m. flerfaldiga gånger vexlat, och ingen rimlighet finnes derföre för det antagandet att endast eller ens företrädesvis i detta land de orsaker skulle upprepade gånger sammanträffat, som betinga bergoljans uppkomst. Den erfarenhet man vunnit i Amerika visar vidare att man företrädesvis bör söka oljbäddar: 1:o. Der hvarest mäktiga bituminösa lafe af kalk, sandsten eller skiffer föremas. 2:0. På sådana ställen der lagren icke ligga i deras ursprungliga. horisontala läge, utan der dessa blifvit genom frambrott af eruption, bergarter eller andra orsaker starkt uppresta, omkastade och veckade. Ej heller bör oljbrunnen borras der hvarest det bituminösa lagret träder fram i dagen, utan på sådana ställen, hvarest det oljförande lagret är skyddadt genom en annan för oljan ogenomtränglig bädd, som hindrat den att tramsippra. Under de geologiska tidsperiodernas ofantliga längd har oljan på sådana ställen hopat sig i bergets klyfter och springor samt tränger, då en dylik springa blifvit nådd af borrhålet, fram, på grund dels af samma hydrostatiska lagar som de hvilka äro gällande för den artesiska brunnen. Söker man att, på grund af hvad som ofvanföre blifvit antydt, göra sig ett begrepp om den sannolikhet som förefinnes att i Sverge och särskildt i Dalarnes siluriska distrikt påträffa bergolia i någon större mängd, så kan man ej förneka att från geologisk ståndpunkt en mängd skäl tala derför. 1:o. Är sammw siluriska bildning rådande i vidsträckta trakter af Sverge, som den, från hvilken flera af Amerikas mest gifvande oljekällor leda sitt ursprung. 2:o Åro mäktiga bituminösa skifferlager hos oss ganska allmänna, och från vetenskaplig ståndpunkt ken intet skäl angifvas hvarföre ej bergoljan i dessa lager skulle hos oss liksom i Amerika bopat sig i större mängd på vissa djupare ned belägna ställen. Att hittills dylika oljsamlingar icke blifvit påträffade utgör intet inkast häremot. Några djupa borrningar hafva nemligen aldrig anställts hos oss och äfven i Amerika hade man före 1859, oaktadt de talrika borrpingar, som derstädes företagits, ingen aning om oljkällornas allmänna tillvaro. På denna tid känner mean med säkerhet endast ett enda fall då man vid en borrning efter salt, tillfälligtvis påträffade en betydligare, dock ej vidare beaktad oljeåder. 3:o Förekommer bergolja ganska allmänt hos oss, ej allenast i våra sedimentära lager utan äfven om ock i ringa mängd och oftast hårdnad till bergbeck i mången af våra -jermgrufvor. Särskildt förtjenar anmärkas att de håligheter, som träffas i kalk blandade lerbullar från Osmundsberget el. ler i åtskilliga af våra siluriska försteningar, ofta innehåller bergolja. 4:0o Har man, såsom synes af Tilas besktifning, redan för 100 år sedan uppsamlat bergolja vid Osmundsberget ungefär på samma föga gifvande sätt, som det, hvilket i fordna dagar användes af indianerna i Amerika och om hvilket flera i Penneylvaniens rika oljdistrikter b fintliga gamla oljgropar bära vittne, och skulle den ringa qvantitet bergolja, som årligen framsipprade ur Osmundsbergets oljbrunn fått ostördt samla sig på ett och samma ställe under en obetydlig del af den tidperioi som förflutit sedan dessa lager afsatite sig, så skulle den sålunda bildade oljsamlingen helt säkert vara tillräcklig att under långa tider förse Sverge med lysmaterial. 5:o Existerar den omkastninc och veckning af de ursprungligen horisontala lagren, hvilken i Amerika anses såsom ett nödvändigt vilkor för gifvande oljekällor, i högsta grad i Dalarnes silviska formatidner. Stockholm den 17 November 1867: A. E. Nordenskiöld. Angående mäktigheten af deti Osmundsberget befintliga oljehaltiga skifterlagret kan visserligen intet med full visshet sägas, men de lokala förhållandena antyda, att dess mäktighet icke är ringa. Det synes till och med sannolikt, att lagret här uppträder med samma mäktighet (tjocklek), som på öfriga ställen i trakten. I detta fall torde den uppgå till innemot ett par hundra fot. Stockholm den 19 Nov. 1867. C. W. Paijkull, Fil. d:r. Angående mäktigheten af deti Osmundsberget befintliga oljehaltiga skifferlagret kan visserligen intet med full visshet sägas, men de lokala förhållandena antyda ej, att dess mäktighet är ringa. Snarare synes det vara sannolikt, att lagret här uppträder med ungefär samma mäktighet som på öfriga ställen i trakten. I detta fall torde den uppgå till ett par hundra fot. Gefle den 14 Nov. 1867. Sv. Leonh. Törnqvist. Fil. dr, lektor. Ra NE